År 1642 dömde häradsrätten Njurunda änkan Elin i Kvissle till att "brännas vid en påle" men hon frigavs senare av hovrätten i brist på bevis.Elin och hennes syster Sigrid var misstänkta för att ha brukat trolldom. De anklagades av prästen i Njurunda att de med trolldom fått hans kor att sina. Bland annat hade ett ormkranium med andra misstänkta föremål som ormskinn och svart mjöl mm upphittats i en kista hemma hos änkan Elin.Ingenting kunde bevisas men Elin åtalades ändå. Efter flera rannsakningar åren 1640–42, enligt bevarade dokument, dömdes Elin att brännas levande "vid en påle" för trolldom som avskräckande exempel. Domen verkställdes dock inte.Prästen som drev fallet i häradsrätten hade redan 1620 anklagat Elin för att vara skyldig till att hans kor sinade och anklagade henne och hennes syster Sigrid ett flertal gånger för trolldom, bland annat 1638, men på grund av bristande bevis avgjordes inte fallet den gången.Elin och hennes syster dömdes även 1629 för att ha idkat sexuellt umgänge med två kringresande kopparsmeder men benådades.I de bevarade nämndeprotokollen kan man läsa att Elin och Sigrid var mycket illa sedda i församlingen. Troliggen var de inte heller särskilt underdåniga mot den lokala överheten. Hovrätten friade år 1642 Elin helt i brist på bevis.
År 1642 dömde häradsrätten Njurunda änkan Elin i Kvissle till att "brännas vid en påle" men hon frigavs senare av hovrätten i brist på bevis.Elin och hennes syster Sigrid var misstänkta för att ha brukat trolldom. De anklagades av prästen i Njurunda att de med trolldom fått hans kor att sina. Bland annat hade ett ormkranium med andra misstänkta föremål som ormskinn och svart mjöl mm upphittats i en kista hemma hos änkan Elin.Ingenting kunde bevisas men Elin åtalades ändå. Efter flera rannsakningar åren 1640–42, enligt bevarade dokument, dömdes Elin att brännas levande "vid en påle" för trolldom som avskräckande exempel. Domen verkställdes dock inte.Prästen som drev fallet i häradsrätten hade redan 1620 anklagat Elin för att vara skyldig till att hans kor sinade och anklagade henne och hennes syster Sigrid ett flertal gånger för trolldom, bland annat 1638, men på grund av bristande bevis avgjordes inte fallet den gången.Elin och hennes syster dömdes även 1629 för att ha idkat sexuellt umgänge med två kringresande kopparsmeder men benådades.I de bevarade nämndeprotokollen kan man läsa att Elin och Sigrid var mycket illa sedda i församlingen. Troliggen var de inte heller särskilt underdåniga mot den lokala överheten. Hovrätten friade år 1642 Elin helt i brist på bevis.
