Svenska stridsflygplan -

jetflygplan

Jetflygplan

Ett jetflygplan är ett flygplan som drivs med en eller flera jetmotorer. Ett äldre namn är reaplan (reaktionsplan, alltså drivet av reaktionsmotor, som är ett gammalt namn för jetmotor). Jetflygplan kan färdas i höga hastigheter, upp till Mach 3. Jetmotorn användes i stridsflygplan redan under andra världskriget slutskede, till exempel i Messerschmitt Me 262. Jetflygplan med en motor är inte vanligt förekommande bland större flygplan, däremot är det vanligt förekommande på mindre militära flygplan, både på stridsflygplan och skolflygplanen till flygförarnas grundläggande flygträning.

Förteckning över svenska militära

jetflygplan

• J 21RA – Saab 21, 60 st i tjänst 1945 - 1951 • J 28 – de Havilland DH 100 Vampire, 380 st i svensk tjänst 1946 - 1957 (1966) • J 28C – de Havilland DH 115 Vampire T Mk 55, 57 st i svensk tjänst 1952 - 1967 • Saab 29 Tunnan, 661 st i tjänst 1951 – 1957 (1976) • Saab 32 Lansen, 450 st i tjänst 1955- 1978 • J 33 – de Havilland DH 112 Venom, 60 st i svensk tjänst 1953 - 1960 • J 34 – Hawker Hunter, 120 st i svensk tjänst 1955 - 1969 • Saab 35 Draken, 615 st i tjänst 1960 - 1998 • Saab 37 Viggen, 327 st i tjänst 1973 - 2005 • Saab 39 Gripen, 204 st i tjänst 1996 -

de Havilland DH 100 Vampire J 28

de Havilland Vampire, även känd under produktnamnen DH 100, DH 113 och DH 115 beroende på variant, var ett brittiskt readrivet jaktflygplan från 1940-talets andra hälft. Typen togs i bruk hos Storbritanniens flygvapen år 1945 precis innan andra världskrigets slut men hann inte se någon form av strid innan kriget tog slut. Bilden visar 2 Jaktflygplan de Havilland Vampire J 28A, första svenska flygplanet med jetdrift, märkta K och H från F 3 Östgöta flygflottilj år 1951. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002274. Det svenska Flygvapnet tecknade den 23 januari 1946, som planets första utländska kund, en beställning om 70 st Vampire Mk 1. Typen började levereras till Bråvalla flygflottilj (F 13) i juni samma år och betecknades till en början enbart J 28. Beteckningen ändrades sedan till J 28A den 11 augusti 1948 i och med köpet av Vampire Mk 50 som blev J 28B. J 28A var bestyckad med fyra stycken 20 mm automatkanon m/46, kort 20 mm akan m/46, och var försedd med en Goblin II-motor, i Sverige betecknad Reaktionsmotor 1, kort RM1, vilket var den första reaktionsmotorn i det svenska flygvapnet. RM1 kom även att importeras separat för användning i flygplanet Saab J 21RA. J 28A: J 28A var till en början i stor del identisk med brittiska Vampire Mk 1, men 1950 skickades alla J 28A till CVM för att få vingarna nerkortade i regi med J 28B (fast 1 cm kortare) för att förbättra flygegenskaperna. J 28A tjänstgjorde på F 13 fram till 1950 då de blev ersatta av J 29 Tunnan. J 28A överfördes då till Östgöta flygflottilj (F 3) på Malmslätt där de användes till 1953. Efter att J 28A varit stationerad vid F 3 skickades de till flygkadettskolan (F 20) i Uppsala för att användas som skolflygplan. Versionen fanns i aktiv tjänst till 1955. J 28B: De goda erfarenheterna med J 28A gjorde att det svenska Flygvapnet senare köpte en modernare Vampire-version kallad Vampire FB Mk 6, vilken exporterades till Sverige under exportnamnet Vampire FB Mk 50. I Sverige fick typen beteckningen J 28B. Första flygplanen levererades 1949 till Svea flygflottilj (F 8) där de ersatte den då föråldrade J 22. Leveranserna fortsatte fram till 1952 då totalt 310 flygplan levererats. J 28B blev som jaktplan ganska snabbt föråldrad men fanns i aktiv tjänst i första linjen till 1955. J 28B kom även att användas som attackflygplan. Dessa J 28A, som ibland kallas A 28B, ersattes av A 32A Lansen år 1957. År 1956 började man överföra ett större antal J 28B till Krigsflygskolan (F 5) där de skulle användas som skolflygplan. År 1966 var sista året som aspiranter flög J 28B. Likt A 28B och S 28B blev dessa J 28B ibland kallade Sk 28B. J 28C: I januari 1952 beställde det svenska flygvapnet 20 stycken tvåsitsiga de Havilland DH 115 Mk 55, en exportversion Vampire T Mk 11. Dessa fick beteckningen J 28C och kom inledningsvis att användas som jaktplan på de flottiljer som hade J 28B. J 28C hade samma 20 mm akan m/47B- kanoner som J 28B. År 1953 beställdes ytterligare 10 stycken J 28C. Därför beställdes ytterligare 15 st tvåsitsiga flygplan av de Havilland, denna gång av modellen DH 115 Vampire Mk 55A. Dessa hade en ny huv. Dessa nya plan fick beteckningen J 28C-2, medan tidigare J 28C blev ombetecknade J 28C-1. När F 14 började få sina A 32A Lansen bestämdes att 12 av deras J 28B skulle byggas om till J 28C. Framkroppar och stjärtpartier beställdes från de Havilland och dessa monterades på planen i Sverige. Dessa individer var i stort sett identiska med J 28C-2 men fick dock en egen beteckning i form av J 28C-3. Första omgången fältflygarelever som ryckte in 1967 på Krigsflygskolan blev sista kullen att flyga Vampire under sin utbildning. Efter deras examen togs J 28C helt ur tjänst. Samtliga Vampire i det svenska flygvapnet saknade katapultstol. Fakta: • Besättning 1 (2) • Längd 9,37 meter • Spännvidd 11,58 meter • Höjd 1,88 meter • Vingyta 24,34 m² • Tomvikt 3.297 kg • Max. startvikt 5.618 kg • Max. flyghöjd 12.200 m • Max hastighet 720 km/h • Räckvidd 1.755 km • Motor(er) 1 × de Havilland Goblin • Dragkraft 1 500 kp

Saab 29 ”Tunnan”

SAAB 29 med smeknamnet Flygande tunnan, eller bara Tunnan, var ett svenskt enmotorigt reaktionsdrivet stridsflygplan som utvecklades av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) på beställning från det svenska flygvapnet för att ersätta J 21, J 21R, J 26, J 28 och J 31. Den första prototypen till Saab 29 flög 1 september 1948. Flygplanet var i aktiv militär tjänst i Sverige mellan åren 1951 och 1972. J 29 ansågs jämbördigt med samtida amerikanska (F-86) och sovjetiska (MiG-15) plan och hade stor betydelse för svensk flygindustri. Tunnan var det första stridsflygplanet i Sverige med pilvingar. Bilden visar ett jaktflygflygplan J 29 Tunnan märkt N från F 3 Malmen mellan 1953 och 1960. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002273. De första serieflygplanen levererades till F 13 Bråvalla flygflottilj 1951. Sammanlagt 224 stycken J 29A (jaktversionen) levererades mellan 1951 och 1953. År 1951 fick J 29 startraketer som kortade startsträckan. En attackversion, J 29B, (ibland kallad A 29B) introducerades och levererades mellan 1953 och 1955. De 361 J 29B som levererades var i tjänst till 1957 då de ersattes av A 32A Lansen. Därefter utvecklades spaningsversionen S 29C i 76 exemplar mellan 1954 och 1956. Dessa var i aktiv tjänst fram till 1970. S 29C utrustades med radarvarningssystemet PQ17 och blev därmed var det första svenska stridsflygplan som hade radarvarnare. Det hade emellertid inga vapen ombord utan endast kameror. Från 1954 och framåt byggdes alla jakt- och attackplan om och fick efterbrännkammare. Detta höjde maxhastigheten på planen en del men framförallt förbättrades stigförmågan. Av flygvapnets 661 st Saab 29 avskrevs 242 på grund av haverier där sammanlagt 99 piloter omkom. Den relativt höga olycksfrekvensen i början berodde på bristande kunskap om pilvingens egenskaper. Det höga antalet haverier berodde även på Sveriges strävan att hålla sig utanför det kalla kriget. Övningarna skedde i så mycket krigs-likt som möjligt, och svenska piloter hade få begränsningar för vad de fick göra. Luftstrid övades dessutom ofta i stora formationer och kollisioner var inte ovanliga. Dessutom fanns det inga tvåsitsiga, dubbelstyrda skolvarianter av Saab 29. De svenska stridspiloterna kunde endast tränas med tvåsitsiga varianter av de Havilland Vampire (ett rakvingat jetplan) innan de kunde flyga solo i en Saab 29. Spaningsuppdrag mot öst: I slutet av 1950-talet var Sveriges flygvapen det fjärde största i världen med drygt 1.000 flygplan. Södermanlands flygflottilj F 11 i Nyköping var ett flygförband helt inriktad på fjärrspaning mot främmande hamnar, flygfält, fartyg och andra militära mål. Det flygplan man främst använde för flygspaning vid denna tid var 76 st S 29C, Tunnan. Den var utrustad med 6 olika avancerade spaningskameror. Spaningsplanen flög så lågt som möjligt för att undgå upptäckt, ofta under 20 m höjd, dvs under sovjetisk radartäckning. En viktig del för dessa piloter var att manövrera undan förföljande jaktplan. Ofta flög dessa piloter spaningsuppdrag längs den baltiska kusten och Östtyska kusten. Ryska jaktplanen Mig-15 och Mig-17 hade automatkanoner men saknade radar. Nationalitetsmarkerningarna på dessa spanings Tunnan var maskerade med svarta ränder vilket gjorde Tunnan svårt att identifiera. När planen flyger lågt över havsytan kunde de väl blandas ihop med havets vågor. Svenska flygvapnet förlorade aldrig några Sabb 29 Tunnan under dessa spaningsuppdrag mot Sovjetunionen. Den 6 maj 1954 sattes ett världsrekord i hastighet med en J 29B med en medelhastighet på 977 km/h på en 500 km lång bana. Som en del i en FN-operationen skickades 5 stycken J 29B till Kongo-Léopoldville 1961 i fredsbevarande syfte, under Kongokrisen. Ytterligare 4 stycken J 29B och 2 stycken S 29C skickades till Kongo året efter. Flygförbandet, benämnt F 22, ingick som en del i flygstyrkan U.N. Fighter Wing som var sammansatt av flygplan från flera länder. Bilden till höger visar svenska J 29B jaktflygplan i FN-tjänst i Kongo mellan 1961 och 1963. Notera märkningen “UN” på flygplanskropparna. Bild: Wikipedia. Versioner: jaktflygplan (J 29), attackflygplan (A 29), spaningsflygplan (S 29). Totalt producerades 661 individer av Saab 29 av de olika varianterna, varav fyra individer endast tjänstgjorde som prototyper/provflygplan. • J 29A: Grundversion, utrustad med motorn RM 2 (de Havilland Ghost). • J 29B: Attackversionen, utrustad med extra bränsletankar monterade i vingarna. Även betecknad som A 29B. • S 29C: Obeväpnat spaningsflygplan. • J 29D: Provflygplan utrustad med en RM 2B (de Havilland Ghost-motor med svenskkonstruerad efterbrännkamare). • J 29E: Modifierad B-version med ny yttervinge. Ibland kallad "tandvinge" eller "tandad vinge" efter engelskans "Dog-tooth wing". • J 29F: Modifierade flygplan av B- och E-versionen. Utrustad med RM 2B från J 29D samt E-vingen. Modifierad 1967 för målbogsering. Fakta: • Besättning 1 • Längd 10,23 meter • Spännvidd 11,00 meter • Höjd 3,75 meter • Vingyta 24,15 m² • Tomvikt 4.845 kg • Max. startvikt 8.375 kg • Max. flyghöjd 15.500 m • Max hastighet 1.060 km/h, 1075 km/h (J 29D och F) • Stigförmåga 1.900 m/min • Räckvidd 1.100 km • Motor(er) Svenska Flygmotor RM2 (de Havilland Ghost) • Dragkraft 2800 kp Beväpning: A,B,E,F: 4 × 20 mm akan m/47C. Tunnan i andra länder: Österrike köpte 30 begagnade J 29F, vilka tjänstgjorde där mellan åren 1961 och 1972. Bilder:

Till förteckningen över svenska jetflygplan

Relaterade länkar

• Svenska stridsflygplan - start • Propellerflygplan • Jetflygplan • Signalspaningsflygplan • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer • Luftbevakning & luftbevakningslottor • Beredskapsåren 1939 - 1945 • Beredskapsbilder • Svenska flygflottiljen F 19 i Finland

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Svenska stridspiloter flög bakom järnridån, artikel i DN 2021-05-27. 5. Flygvapenmuseum 6. Wikipedia 7. Digitaltmuseum Överst på sidan

Saab 32 Lansen

Saab 32 Lansen var grundkonstruktionen för ett antal stridsflygplan konstruerade av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (Saab) på beställning av Kungliga Flygförvaltningen runt decennieskiftet 1950. Bilden visar jaktflygplan Saab 32B Lansen, J 32B, från F 12 Kalmar flygflottilj. Bild: Flygvapenmuseum. Planet konstruerades med allväderskapacitet (dvs, kan utföra uppdrag även under mörker och i moln) och för att kunna fungera som jaktflygplan, attackflygplan och spaningsplan i separata versioner. Nospartiet var mycket stort vilket gav utrymme för en avancerad spanings- eller siktesradar, samt kanon- eller kamerabestyckning. Vingarna var stora och hade en svepningsgrad som gav egenskaper passande för både attack- och jaktuppdrag. Planet var även tvåsitsigt med tandemkabin, vilket delade upp planets arbetsuppgifter på två besättningsmän, en pilot som skötte flygning samt beväpning samt en navigatör / radarobservatör. Saab 32 var det Svenska Flygvapnets första flygplan med allväderskapacitet. Saab 32 skulle ersätta flygplanen B 18 (A 18), S 18 och J 30, men till viss del även A 21A och A 21R. Den första prototypen 32-1 var färdig 1952 och flög första gången den 3 november 1952. Den andra prototypen, 32-2, flög den 15 december 1953. Den första beväpnade prototypen var 32-3 och denna flög första gången den 15 april 1954. Efter 32-3 byggde man prototypen 32-4, som byggdes utifrån serieritningar. Mellan 1955–1960 levererades totalt 447 flygplan till det svenska flygvapnet. En tredjedel förstördes under 25 års tjänst i haverier varvid 100 besättningsmän omkom. Versioner: • SAAB 32A: A 32A, allvädersattackflygplan. Bestyckning: fyra fasta 20 mm automatkanon m/49, flygbomber, attackraketer, samt sjömålsrobot Rb 04. Totalt tillverkades 287 individer under åren 1955–1957, och togs ur tjänst år 1978. • SAAB 32B: J 32B, allvädersjaktflygplan. Bestyckning: fyra fasta 30 mm automatkanon m/55, jaktrobotar, jaktraketer, samt attackraketer. J 32B var utrustad med den kraftfullare RM 6A-motorn. Totalt tillverkades 118 individer under åren 1958–1960, och togs ur tjänst år 1970. • SAAB 32C: S 32C, allvädersspaningsflygplan. Bestyckning: diverse spaningskameror, samt fotobomber. Huvuduppgiften var havsövervakning med radar och fotospaning i mörker. Totalt tillverkades 45 individer under åren 1958–1959, och togs ur tjänst 1978. Fakta: • Besättning 2 • Längd 14,94 meter • Spännvidd 13,00 meter • Höjd 4,65 meter • Vingyta 37,4 m² • Tomvikt 8.077 kg (J 32B) • Max. startvikt 13.500 kg (J 32B) • Max. flyghöjd 15.000 m • Max hastighet 1.125 km/h • Stigförmåga 60 m/s • Räckvidd 1.000 km • Motor 1×RM 5A2 (A 32 och S 32) eller RM 6A (J 32) • Dragkraft 46 kN Bilder:

de Havilland DH 112 Venom J 33

de Havilland Venom var ett brittiskt stridsflygplan utvecklat ur de Havilland Vampire. Prototypen flög första gången 2 september 1949. Mellan 1953 och 1960 tjänstgjorde de Havilland Venom NF.51 (exportversion av NF.2A) i svenska Flygvapnet som nattjaktflygplan med benämningen J 33. De första planen anlände till Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås 1952 och utrustades med svenska licenstillverkade RM 2A-motorer. Flygvapnet beställde 60 st tvåsitsiga flygplan. J 33 fasades ur krigsorganisationen 1960. Flygplanssystemet ersattes av J 32B Lansen i rollen som allvädersjakt. Bilden visar jaktflygplanet de Havilland Venom Mk 51 J 33 från F 1 Västmanlands flygflottilj. Bild: Flygvapenmuseum, ID: FVMF.002286. Fakta: • Besättning 2 • Längd 11,15 meter • Spännvidd 12,70 meter • Höjd 2,06 meter • Vingyta 25,9 m² • Tomvikt 3.674 kg • Max. startvikt 5.640 kg • Max. flyghöjd 12.000 m • Max hastighet 1.030 km/h • Stigförmåga 45,7 m/s • Räckvidd 1.730 km • Motor 1 × de Havilland Ghost • Dragkraft 22 kN Beväpning: 4 × 20 mm Hispano Mk.V

Hawker Hunter J 34

Hawker Hunter var ett enmotorigt brittiskt stridsflygplan utvecklat i slutet av 1940-talet. Huntern kunde flyga snabbare och högre än alla tidigare brittiska jaktflygplan. Den 7 september 1953 sattes ett hastighetsrekord på 1.172 km/h i en Hunter. Bilden visar jaktflygplan Hawker Hunter F.4 Mk 50, J 34, vid en flyguppvisning på Malmen i juni 2012. Bild: Flygvapenmuseum. I början av 1950-talet såg svenska Flygvapnet ett behov av ett jaktflygplan som kunde nå fientliga bombflygplan på högre höjd än vad J 28 Vampire och J 29 Tunnan klarade av. Den rollen skulle komma att fyllas av J 35 Draken, men eftersom leveranserna av den skulle dröja några år beställde Flygvapnet år 1954 120 stycken Hunter Mk.50 (exportversion av Hunter F.4) som började levereras i augusti 1955. Sverige blev därmed den första exportkunden att ta Huntern i tjänst. Flygplanet fick benämningen J 34 och kom att tjänstgöra vid Svea flygflottilj (F 8) och Södertörns flygflottilj (F 18), som en del i försvaret av Stockholm. Hunter J 34 kom från och med 1959 att successivt ersättas med J 35 Draken. År 1969 togs de sista J 34 ur tjänst. Fakta: • Besättning 1 • Längd 14,00 meter • Spännvidd 10,26 meter • Höjd 4,01 meter • Vingyta 32,42 m² • Tomvikt 6.405 kg • Max. startvikt 11.158 kg • Max. flyghöjd 15.240 m • Max hastighet 1.150 km/h • Stigförmåga 87,4 m/s • Räckvidd 3.060 km • Motor 1 × Rolls-Royce Avon 207 • Dragkraft 45,13 kN Beväpning: 4 × 30 mm ADEN-automatkanoner, bomber upp till 3 400 kg, robotar, raketer.