Helikoptrar i det svenska

Försvaret

Inledning

En helikopter är en luftfarkost som flyger med hjälp av en eller flera horisontella motordrivna rotorer. En rotor kan liknas vid två eller flera roterande vingar och det är denna konstruktion som ger helikoptern dess mest unika flygegenskap, hovring, dvs förmågan att stå stilla i luften. En helikopter flyger genom den lyftkraft den genererar med sin(a) huvudrotor(er). Huvudrotorn består av ett antal rotorblad som kan liknas vid roterande vingar, till skillnad från ett flygplan som har fast(a) vinge/vingar. Stjärtrotor är den vanligast förekommande lösningen och används på helikoptrar med en huvudrotor. Den är en mindre vertikal rotor baktill på helikoptern. En helikopter har en förmåga som väsentligt skiljer den från ett flygplan genom att den kan stå stilla i luften, hovra. Detta gör att helikoptern kan lösa många uppgifter som skulle vara svåra eller helt omöjliga att lösa med ett flygplan, som att landa på oljeplattformar eller hämta upp personal i oländig terräng. En helikopter kan enbart flyga i förhållandevis låg hastighet (några hundra km/h) och detta beror på dess rotorsystem. Problemet består i med vilken hastighet luften möter rotorbladen under framåtflygningen. En helikopter kan inte lyfta lika mycket last som ett i storlek och vikt motsvarande flygplan. Detta på grund av att en flygplansvinge är bättre på att generera lyftkraft än en helikopters rotorblad och lyftkraft är lika med hur mycket last man kan ta. En helikopter har den unika förmågan att kunna starta/landa vertikalt, hovra samt flyga långsamt.

Svenska försvarets beteckningar på

militära flygplan/helikoptrar

De svenska militära flygplanen har en beteckning som har ett prefix som består av en eller flera bokstäver följt av 1 - 2 siffror och avslutas med ett suffix som också det är en bokstav. Prefixet anger typ av flygplan avseende användningsområde. Siffrorna är modellbeteckning och suffixet versionen av flygplanet. Försvarets prefix på helikoptrarna är hkp. Ibland skrivs hela namnet på prefixet, i detta fall Helikopter.

Militära helikoptertyper

• Transporthelikopter är en helikopter i första hand används för att transportera personal eller materiel och de delas in i klasserna: lätt, medeltung samt tung beroende på hur mycket de väger/klarar av att lyfta. • Attackhelikopter är en typ helikopter som är konstruerad för att bära vapen, vilket påverkar vilken beväpning samt skydd den har. En attackhelikopter är ofta utrustad med automatkanon, raketkapslar samt pansarvärnsrobotar. Vidare har de oftast även någon form av ballistiskt skydd. Den svenska Försvarsmakten har inte haft renodlade attackhelikoptrar, men provförsök och studier har genomförts under 1990-talet med AH-64 samt Mi-28. • Understödshelikopter är en helikopter som från början inte konstruerats att bära vapen (oftast en transporthelikopter) men som därefter har utrustats med ett vapensystem (främst pansarvärnsrobotar). Vapensystemet är enkelt att montera bort och därigenom går det att återställa helikoptern till en transporthelikopter. Denna typ av helikopter uppträder i regel inte självständigt, utan stödjer markförband med eldunderstöd. Ett exempel på understödshelikoptrar i det svenska försvaret är den tyska Bölkow Bo 105 som användes i Sverige under beteckningen Hkp 9. • Ubåtsjakthelikopter är en helikopter vars huvudsakliga uppgift är att lokalisera och anfalla ubåtar. Sekundära uppgifter kan vara ytspaning samt ytstrid. För att lokalisera ubåtar används olika former av sensorer, främst sonar (aktiv ubåtsjakt) samt hydrofonboj (passiv ubåtsjakt). För vapeninsats mot den upptäckta ubåten används sedan ubåtsjakttorped eller sjunkbomb. Vid ytspaning är den huvudsakliga sensorn radar för att upptäcka ytfartyg, uppgiften kan sedan övergå till ytstrid där vapensystemet då är sjömålsrobot för att sänka ytfartyget. Ubåtsjakthelikoptrar är oftast ombyggda transporthelikoptrar där lastrummet används till sensor- och vapenoperatörerna och deras utrustning.

Svenska Försvarsmakten –

helikopterförbanden

Helikoptrarnas organisatoriska tillhörighet i svenska Försvarsmakten har varierat genom åren. Före 1998 tillhörde helikoptrarna respektive försvarsgren: Artilleriflyget/Arméflyget (Armén), Marinflyget (Marinen) samt Flygvapnets FRÄD- grupper (flygräddning). Sen 1998 har dock alla helikoptrar tillhör Helikopterflottiljen och därmed från 2003 Flygvapnet. Förbandet är lokaliserat till tre platser i landet, med huvudsäte vid Malmen i Linköping. Övriga baseringsorter är Ronneby och Luleå. Organisatoriskt tillhör Helikopterflottiljen Flygvapnet. Helikopterflottiljens uppgift är att förse Försvarsmakten med helikopterresurser som kan användas både vid uppdrag till sjöss eller på land, i Sverige och utomlands. Förbandet samlar Försvarsmaktens samtliga helikopterresurser och stödjer de tre försvarsgrenarna både nationellt och internationellt genom fyra helikopterskvadroner: 1. Första helikopterskvadronen, markoperativ, Luleå, hkp 14. 2. Andra helikopterskvadronen, markoperativ, Linköping, hkp 15, hkp 16 3. Tredje helikopterskvadronen, sjöoperativ, Ronneby, hkp 14, hkp 15 4. Särskilda helikoptergruppen, specialoperationer, Linköping, hkp 15, hkp 16 Ovanstående uppgifter är från 2024. Chef 2024 är Överste Mats Antonson. Helikoptrarna i det svenska försvaret: Svenska helikoptar

Relaterade länkar

• Svenska helikoptrar • Svenska stridsflygplan • Nationalitetsmärkning • Flygvapnets historia • Förbandsnummer vid flygvapnet • Flygvapnets uniformer

Referenslitteratur

1. Flygvapnets historia, överstelöjtnant Lennert Berns 2. Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet, Christian Braunstein, 2003 3. Försvarets historiska telesamingar, Flyghistoria från SFF, Flygvapnet 4. Wikipedia 5. Digitaltmuseum Överst på sidan