Julen

Förkristna julen och den kristna julen

Julen i Sverige är ursprungligen en hednisk tradition som övertagits av kristendomen. Den kristna julen firas till minne av Jesu födelse. Före kristnandet firade man i Sverige julblot. Den förkristna julen inföll i mitten av januari och i takt med att Sverige kristnades tog kristna traditioner över. En del av de gamla hedniska traditionerna fortlever dock i förkristen form inom julen. För många svenskar är julen numera snarare en kulturell tradition än en religiös högtid. Bilden till höger visar Midvinterblot, målning av Carl Larsson (1853-1919, Nationalmuseum. Fri bild Wikipedia. Jul var en hednisk högtid och ordets ursprungliga betydelse är omstritt, men den kan ha betytt "fest" eller "högtid". Ordet är tidigast belagt i namn på germanska vintermånader. Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det förkristna firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul" för den nya högtiden. Centralt i det förkristna julfirandet var att det hölls gästabud där gästerna drack öl och blotade. Detta ska ursprungligen ha ägt rum vid midvinter, men på 900-talet flyttats den hedniska julen till samma datum som den kristna julen. Motstridiga teorier finns emellertid om när på året firandet av den hedniska julen ägde rum före reformen. I Norden fick den kristna julen namn efter den förkristna högtiden. Blot upphörde i samband med kristnandet. Ordet blot som i julblot har troligen ursprungsbetydelsen "åkalla med besvärjelse eller offer”. De isländska sagorna talar om tre årliga blot: höstblot, midvinterblot och vårblot. Julfirandet i Sverige har således inslag från hedniska, kristna, nordiska och germanska traditioner från vikingatiden och framåt. I och med Sveriges kristnande kring mitten av 1100-talet började de kristna och hedniska traditionerna att blandas. De flesta nutida jultraditionerna härstammar från 1800- talet och 1900-talet. Bilden till höger visar Jesu födelse, målning av den nederländske konstnären Gerrit van Honthorst (1590/1592 – 1596). Fri bild Wikipedia. Det allmänna julfirandet kulminerar i Sverige på julafton den 24 december, även om hela perioden från första advent och framåt präglas av förberedelser inför julfirandet. Enligt traditionen i Sverige dansas julen ut på tjugondedag Knut den 13 januari. Att julfirandet kulminerar just på julaftonen står i kontrast till traditionen i exempelvis i de engelskspråkiga länderna som USA och Storbritannien samt Spanien, där det är juldagen (25 december) som är den stora dagen. Julhögtiden har karaktär av familjehögtid för de flesta människor i kristna länder. Julfirandet är i dag en blandning av religiösa och sekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen.

Julgranen

Enligt en sägen skall Martin Luther vara den som skapade seden med julgranar till jul. Vid juletid år 1536 skall han ha färdats genom en djup mörk skog och han tyckte sig se hur stjärnorna liksom hängde i granarnas trädtoppar och kände sig därmed trygg under färden genom skogen denna vinterkväll. Senare hugg han sig en mindre gran och ställde den på ett bord och lät några ljuslågor föreställa stjärnorna på himlen. Bilden till höger visar en dekorerad julgran. Fri bild Wikipedia. Tidigt fanns en sed i Sverige, kanske sedan förkristen tid, att skära dekorerade julstänger och hänga upp utanför gården till jul. Detta kan förklara varför den dekorerade inomhusgranen snabbt blev så populär i Sverige. En julstång var en kvistad (och vanligen barkad) mindre gran som förr under jul var rest på gårdsplanen med ruska, julkors eller liknande i toppen. I sin vanligaste form var det en avkvistad liten gran med en toppruska kvarlämnad, ibland med någon dekoration utskuren i barken. Bilden till vänster visar en julstång dekorerad med ett kors av grankvistar. Julstången kommer från Littersbo, Bastkärret, Västerlövsta socken, Uppland. Bild; Upplandsmuseet, Uppsala, 1959. Digitaltmuseum. I Sverige började seden med en dekorerad gran till jul på adelns gods och gårdar någon gång på 1740- talet. Först 100 år senare, dvs vid mitten av 1800- talet, spreds seden med julgran även till allmogen. I början ställde man granen på ett bord eller hängde upp den i taket. Fullstora julgranar av idag kom vid mitten av 1800- talet i borgerliga hem där takhöjden var betydligt större än i allmogen gårdar på landsbygden.

Julklappar

Traditionen med klappar på julen är i Sverige en gammal allmogesed. Vid jul var det en lantlig tradition att ungdomar i byar på landet gick runt från gård till gård, klappade hårt på ytterdörren och kastade sen in ett vedträ, en halmdocka eller någon annan skämtgåva. Ofta var julklappen försedd med en lapp som innehöll en sarkastisk vers. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga. Seden att ge bort julklappar började således som ett skämt. Julklappar som vi ser dem idag delades ut redan vid slutet av 1700-talet. På en del platser delades dessa julgåvor/julklappar ut av någon utklädd till julbock. Julbocken som utdelare av julklappar togs sen vid slutet av 1800-talet över av jultomten. Julgåvorna var ofta hemmagjorda. Det var först på 1940-talet, efter andra världskriget, som vanligt folk hade råd att köpa julklappar. Bilden till höger visar Julbock med sällskap vid Bollnässtugan, Skansen, 1910-tal. Bilden till vänster visar en halmbock i Gamla stan, Stockholm. Fria bilder Wikipedia. I Norden, Tyskland, Polen och Österrike öppnas julklapparna på julafton, medan de i många andra länder öppnas på juldagen. Julklapparna kan delas ut av en jultomte och/eller läggas under julgranen innan de öppnas.

Jultomten

Det som man räknar som urtomten var biskopen Nikolaus. Han helgonförklarades som Sankt Nikolaus och var bland annat storätarnas skyddshelgon. Under 1800-talet uppstod i Sverige den svenska tomten. Han var till hälften hedning och till hälften ett kontinentalt helgon. Bilden till höger visar Nissen i Tirup fodrer den hvide hoppe, träsnitt av Andreas Flinch (1842) efter förlaga av danske Johan Thomas Lundbye. Fri bild Wikipedia. Lundbyes bilder av tomtar kom att få stor betydelse för hur gårdstomten kom att avbildas inom konsten. Svenska ordet tomte är en förkortning av tomtenisse eller tomtegubbe. Tomten, tomtegubben eller gårdstomten är alla benämningar på gårdens skyddsväsen i nordisk folktro. Tomten var ett slags väsen med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man, mycket mindre än människor, ofta med vitt skägg, gråa kläder och luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och ladugård. Som tack för hans arbete gav gårdens ägare tomten en skål gröt, tomtegröt. I Norden var det bland annat Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) och kanske främst dikten "Tomten" (1881) och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna, som lade grunden till den kulturella sammanblandningen av gårdstomten och den moderna jultomten. Då var jultomten en liten grå gubbe med röd luva och långt skägg. Bilden till vänster visar ett exempel på en tomte som Jenny Nyström (1854-1946) avbildade dem. Till höger en Nyström tomte med gröt. Fria bilder Wikipedia. Det skedde sedermera en gradvis sammansmältning mellan ovanstående tomte, en hybridfigur, och den amerikanska varianten Santa Claus – en tjock, rödklädd äldre man som skapades på 1800-talet. Denna julfigur förekommer bland annat i dikten "A Visit From St. Nicholas" (numera mer känd som "The Night Before Christmas"), som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I denna beskrivs St. Nicholas som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar, och tar sig ner i husen genom skorstenen. Bilden till vänster visar en traditionell amerikansk jultomte, Santa Claus. Santa Claus portrayed by children's television producer Jonathan Meath, 2010. Free image Wikipedia. Första gången just ordet jultomte användes i Sverige var år 1864 som namnet på en jultidning. Den svenska jultomten, som således är en blandning av amerikanska Santa Claus och gårdstomten/hustomten i gammalsvensk folktro, importerades som tradition till Sverige från USA under 1800-talet. I Sverige och de övriga nordiska länderna firas jul med julklappar på eftermiddagen eller kvällen på julafton, dvs den 24 december. Även i Polen, Portugal samt i vissa delar av Schweiz, Tyskland och Österrike är den 24 december den viktigaste dagen under julhelgen. Det är den dagen man äter julmat och ger varandra julklappar. I den engelsktalande världen firas jul den 25 december. Här heter jultomten Santa Claus men också kallad Father Christmas, en rödklädd, skäggig mansfigur som delar ut julklapparna under julnatten, så att barnen får dem på juldagens morgon.

Advent

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret. Adventsfirandet har sina historiska rötter har i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Advent inleds fjärde söndagen före jul och varar till och med julafton. De fyra söndagarna fram till jul benämns vardagligt första, andra, tredje och fjärde advent, eller mer korrekt första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent. På norra halvklotet är det årets mörkaste tid och många tänder levande ljus och elektriska ljus, exempelvis adventsljusstake och adventsstjärna. En adventskalender, även kallad julkalender, är en särskilt utformad kalender som räknar dagarna till jul, antingen från första advent eller 1 december.

Adventsljusstake

En adventsljusstake är en ljusstake med fyra levande ljus som används i adventstid. Första advent tänds ett av ljusen längst ut på staken. Andra advent tänds både det första ljuset samt det som finns bredvid det tidigare och så vidare fram till fjärde advent då alla ljusen är tända. Genom att låta ljusen brinna ungefär lika länge varje advent har det vid fjärde advent bildats en "trappa" av ljusen. Bilden till höger visar en adventsstake med tre brinnande ljus. Fri bild Wikipedia. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut. Adventsljusstakarna står på norra halvklotet, där december är årets mörkaste månad, även symboliskt för "ett ljus i mörkret" och liknande fanns där innan kristendomen. Många advents-, Lucia- och julsånger beskriver hur ljusen tänds i adventstider. Ordet adventsljusstake används även om elektriska ljusstakar. Dessa har vanligtvis sju ljus i pyramidform, men även andra antal ljus förekommer (vanligen udda antal) och ljusstakarna kan ha olika utformningar

Adventsstjärna

Adventsstjärna eller julstjärna är ett stjärnformat julpynt med elektrisk belysning, som hängs upp i fönster vid första advent. Den skall påminna om Betlehemsstjärnan. Seden kommer från Tyskland där den ursprungligen var en del i den herrnhutiska traditionen. Förutom Tyskland är adventsstjärnan även vanlig i bland annat Sverige. Bilden till höger visar en adventsstjärna. Fri bild Wikipedia. Bakgrunden till stjärnan går tillbaka till början av 1800-talet. Den första kända adventsstjärnan i Sverige kom till Västerås domkyrka 1894. Ordet adventsstjärna användes första gången i Sverige 1923 och några år senare kom försäljningen igång.

Lucia

Lucia är en högtid som firas den 13 december, samt namnet på högtidens huvudperson. I Sverige markerar Lucia tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Den svenska Lucian är en blandning av både förkristna och kristna figurer och denna tradition har spridit sig till andra nordiska länder, och i viss mån också utanför Norden. Lucia är ett helgon i den kristna traditionen (i romersk-katolska kyrkan liksom i den ortodoxa) med ursprung från Sicilien. Dagens nordiska luciafirande har dock lite gemensamt med helgonkulten. Namnet Lucia kommer från latinets lux, vilket betyder ljus. Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet. Luciafirande och besläktade traditioner har förändrats genom århundradena och först omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige. Den moderna svenska luciatraditionen har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige. Bilden till höger visar Lucia- firande i Vaxholms kyrka 2017. Bilden till vänster visar ett Lucia-firande från 2006. Fria bilder Wikipedia. Under 1900-talet har luciafirandet spritts till andra områden och delar av världen såsom finlandssvenska områden i Finland, Danmark och delvis i Norge. Under 1920-talet spreds luciafirandet till USA genom svenskamerikanska föreningar, och kompletterades 1939 med luciatävlingar liknande dem i Sverige. Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång. På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige och därmed även i Finland, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar. Man firade, såväl hos allmogen som på herrgårdarna med mat och dryck. I herrgårdsmiljöerna uppstod under tidigt 1800-tal, en tradition med att en vitklädd kvinnogestalt ingick som en del i vakandet. En av gårdens kvinnor klädde sig i vitt och fick bära en ljuskrans i håret. Ungdomarna hade sin egen tradition på årets längsta natt. Det var att dra runt mellan gårdarna i grannskapet och sjunga visor, för att på så sätt få pengar och gåvor, skämta och skrämmas lite. Ofta sjöngs några av de många Staffansvisorna, som i sista versen ofta har en anspelning på brännvin eller gåvor, vilket man ville ha från gården man sjöng för. Samma fenomen uppträdde på valborgsnatten då det kallades att sjunga maj. Såväl tiggar- och skämtsången kring lucia, som att sjunga maj har alltså överlevt in i våra dagar, fast i förändrade former. Ett vanligt luciatåg består av ett följe som sjunger sånger och visor med Lucia-, Staffans- och jultema. Eventuellt har man också med sig och bjuder på kaffe eller glögg, lussebullar och pepparkakor, alternativt har publiken redan bjudits på detta när luciatåget kommer. Det moderna luciatåget har alltid en lucia, klädd i vitt med ljuskrona på huvudet och ett rött band om magen. Lucian följs av tärnor, i likadana vita långa särkar som lucian men med glitter eller kransar i håret och ibland även glitter eller andra band om midjan. Stjärngossar som framför Staffansvisan brukar höra till. Särskilt när luciatågen består av barn har man ofta med tomtenissar och ibland pepparkaksgubbar. Bilden till höger visar Lussebullar eller Lussekatter. Fri bild Wikipedia. Friluftsmuseet Skansen tog upp luciatraditionen 1893 i Bollnässtugan, då mest som en gammal tradition värd att bevara. Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm. Seden fick därefter snabbt efterföljare över hela landet inte minst genom lokalpressens initiativ. Till de vanligaste sångerna hör Luciasången (oftast med någon av de tre texterna "Natten går tunga fjät", "Sankta Lucia, ljusklara hägring" eller "Ute är mörkt och kallt"), Staffansvisan, Nu tändas tusen juleljus, Stilla natt och Så mörk är natten i midvintertid. Om det finns pepparkaksfigurer i tåget brukar dessa sjunga Tre pepparkaksgubbar, och om tomtar är med brukar dessa sjunga Tomtarnas julnatt ("Midnatt råder"). Lucia firas allmänt överallt i Svenskfinland enligt samma traditioner som i Sverige. I Danmark firades luciadag för första gången officiellt den 13 december 1944, som en ”direktimport” från Sverige.

Julbord

Nästa alla större traditioner har sin specifika mat, så även julen. Julmat serveras över hela julhelgen, där varje dag kan ha sin lokala eller regionala tradition. Maten varierar mycket mellan olika länder, i Polen och delar av Tyskland äter man karp, i USA och Storbritannien äts kalkon och i Sverige äts julskinka och lutfisk. Julmaten i Sverige anknyter främst till julaftonens julbord, vilket dessutom serveras lång tid före julen på restauranger. Julbordet består av rätter som främst är baserade på griskött, såsom julskinka, julkorv, Janssons frestelse, sylta, köttbullar, stekt prinskorv och dopp i grytan. Olika former av kål förekommer också; främst grönkål (långkål), rödkål och brunkål. Därtill är olika fiskrätter vanliga, inte minst inlagd sill men också strömming, ål, lax och lutfisk, till vilken vit sås är vanlig. Julbordet inleds ofta med snaps. Som måltidsdryck kan julöl, mumma, svagdricka, porter och julmust serveras. Till pepparkakor serveras ofta glögg. Ett julbord är en buffé – ett smörgåsbord – med julmat som serveras företrädesvis i Sverige och Finland kring jul. Julbordet har gamla rötter men få av rätterna på dagens julbord är från äldre tider, med dopp i grytan, julkorv och lutfisk som undantag. Bilden till höger visar ett exempel på hur ett julbord kan se ut. Fri bild Wikipedia. Ordet "julbord" är känt i svenskan sedan början av 1800-talet.Mycket av det som vi idag förknippar med julbordet är annars hämtat från brännvinsbordet, en äldre svensk förrättsmåltid som traditionellt bestod av fem delar: ett par sorters bröd, smör, en eller två sorters ost eller potkäs, fisk; exempelvis rimmad eller gravad lax eller en sillinläggning, någon korv, rökt, spicket eller torkat kött, samt ett par-tre sorters kryddat brännvin som kummin-, malörts- och dillbrännvin. Brännvinsbordet hade sin storhetstid under 1700- talet och i borgerliga samhällsklasser var det en självklarhet vid den här tiden att inleda julfirandet på detta sätt. Under början av 1800-talet utvecklades denna förrätt till att bli smörgåsbordet, men det var först från tidigt 1900-tal som svenskarna mer allmänt började julaftonsmåltiden med ett julsmörgåsbord, som sen följdes av lutfisk som varmrätt och risgrynsgröt till avslutning. Under 1700-talet blev skinkan vanlig på vissa herrgårdar, men inte hos allmänheten. Julskinkan blev inte allmänt vanlig förrän på 1900-talet. Att äta julbord på restaurang blev populärt först efter första världskriget, och serverades då under några söndagar före jul, medan det idag kan börja serveras redan i november. Under 1970-talet blev det populärt bland företag att bjuda anställda på julbord. Eftersom julbordet hämtat mycket av sina traditioner från brännvinsbordet har de kryddade snapsarna följt med. Öl och liknade maltdryckerna tillhörde främst allmogens julfirande, medan borgerligheten och de övre stånden till julen oftare drack importerade viner från Medelhavsländerna, Frankrike och Tyskland. Glögg är vanlig som inledning till dagens julbord.

Julskinka

Att ha en julskinka på bordet till jul är en gammal tradition i Sverige. På hösten slaktades grisarna i oktober – november när de var som fetast och köttet saltades in. Men några grisar fick leva lite längre för att bli julgrisar. En vanligt förekommande tradition var julgrisen slaktades på lucianatten, därmed kunde man fira jul med färskt griskött. Det var dock först vid mitten av 1800-talet som julskinkan gjorde entré på julbordet. Seden började på de större gårdarna för att sen spridas till de mindre bondgårdarna och till torparna. Julskinka är en rimmad skinka från gris som först ugnsbakats eller kokats och sedan griljerats med senap.

Janssons frestelse

Janssons frestelse är en gratäng av svenskt ursprung, gjord på potatis, lök och ansjovis (skarpsill). Den finns beskriven 1928 och kan ha namngetts efter en populär biograffilm, Janssons frestelse (1928) med Edvin Adolphson. Även den matglade operasångaren Per Janzon (1844-1889) kan ha inspirerat till namnet. Potatis och lök skalas, potatisen skärs till stavar eller i tunna skivor och löken till tunna ringar. Allt varvas i en ugnsfast smord form och överöses med grädde i valfri fetthalt. Överst strör man skorpmjöl. Anrättningen gräddas i ugnen. Rätten är främst tänkt för vickning men passar lika bra på jul-, midsommar- eller påskbordet.

Glögg

Glögg är en nordisk varm dryck baserad på kryddat vin (vanligtvis rött) eller sprit sötat med socker och honung samt kryddat med kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor m.m. Ordet glögg kommer av det äldre ordet glödg, bildat av verbet glödga 'värma upp' (jämför glöda). I andra språk förekommer varmt kryddat vin under namn som vin chaud (franska), Glühwein (tyska) och mulled wine (engelska). Glögg kan även vara alkoholfri, baserad på saft eller alkoholfritt vin. Att dricka varm kryddat vin har sina anor långt bakåt i tiden. År 1609 dök uttrycket "glödgat vin" upp för första gången. I Sverige växte glöggens popularitet vid 1800-talets slut och de privata vinhandelsfirmorna började tillverka färdigblandad glögg. Det fanns både vinglögg och en starkare variant som kallades cognacsglögg eller julglögg. Man började förknippa glöggen med julfirandet och dekorerade etiketterna med tomtenissar som kokade eller smakade på den rykande drycken. Glöggdrickandet är ett stående inslag i den svenska jultraditionen från första advent till tjugondedag Knut. Glögg dricks ur små koppar och till detta serveras mandel (eller nötter) och russin. Till glöggen äts vanligen pepparkakor och vid lucia lussekatter.

Referenslitteratur

• Wikipedia • Nationalencyklopedin, uppslagsverk Överst på sidan