Mantal

Mantal var ett jordtaxeringsmått. Ursprungligen (på 1600-talet) var ett helt mantal (1/1) en gård med en areal och avkastning som kunde försörja en medelstor familj och betala skatt. En gård på ett (1) mantal kallades också besutten gård. Senare minskades gårdarnas mantalsvärden, bland annat genom att gårdarna delades vid arv (hemmansklyvning) och genom att mantalsvärdet ändrades för att göra beskattningen mer rättvis. Jorden fick däremot inte delas på ett sådant sätt så att bonden inte längre var besutten, dvs att bonden inte längre hade en tillräckligt stor avkastning för att försörja sig och sin familj och samtidigt kunna betala den årliga skatten till staten. Ett 1/2 mantal var det lägsta medgivna mantalsvärdet för en bondgård. Gårdar som på 1700- och 1800-talen endast var på 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal kunde ändå vanligen försörja en familj. En gård som på 1800-talet hade ett mantal över 1 (ex: 1 1/4) var en gård med en mycket stor avkastning. I de bördiga slättlandskapen hade en gård om 1 mantal i regel betydligt mindre areal än exempelvis en gård om 1 mantal i de norrländska skogsbygderna. Med andra ord så behövde en gård på bördig jord betydligt mindre areal för att få en avkastning på 1 mantal än en gård i karg skogsbygd. Förutom jorden kunde man också ta med övrig avkastning när mantalsvärdet beräknads. I skärgården ingick även sjöbruket, det vill säga gårdens fiskevatten. Under 1800-talet kom skogen i skogslandskapen att bli allt värdefullare för en gårds avkastning. Mantal var således ett mått på en gårds bärighet, dvs dess avkastning och låg till grund för hur mycket bonden skulle betala i skatt. Högre mantal - mer skatt. Mycket små jordbruk, som torp, hade vanligen inget satt mantalsvärde. Om och när dessa små jordbruk skattelades sattes mantalet till låga värden såsom 1/8 eller 1/16. Gårdar som var tilldelade ett mantalsvärde brukade kallas hemman. Gårdar med samma mantal skulle betala lika mycket i skatt. Mantal var med andra ord inget ytmått. I vissa socknar står gårdens mantal i husförhörslängderna. Det kan exempelvis stå 7/8 mantal eller 1 1/4 mantal osv.

Hemmansklyvning

Vid varje arvskifte delades sen marken upp mellan sönerna, så-kallad hemmansklyvning. Hemmansklyvningen var en naturlig följd av att fadern dött och sönerna skulle dela på arvet. Hemmansklyvning var en fastighetsombildning där en jordbruksfastighet delades upp i en eller flera delar. Varje del blev en självständig enhet. Hemmansklyvning förbjöds dock 1686. Den var tidvis tillåten på krono- och skattejord. Förbudet var hävt under perioden 1747–1852. Frälsejord fick däremot klyvas. Klyvning fick ske efter myndigheternas prövning av jordens skattekapacitet, senare gick gränsen vid förmågan att försörja fem personer. Full frihet till hemmansklyvning infördes den 12 juni 1895 på jordbruksfastigheter på mer än 5 hektar skattbar mark. Klyvning tillämpas då det huvudsakliga ändamålet är att bryta ett samägande.

Förmedling

Emellanåt skedde nedsättningar av ett hemmans skatt. Detta kallades förmedling. Förmedling kunde innebära att den årliga skatten (räntan) till staten nedsattes eller att själva mantalsvärdet nedsattes vilket i sin tur innebar att skatten minskades. Skatten togs ju ut efter mantalet. En nedsättning av skatt eller mantal kunde vara tillfällig eller vara kvar så länge som anledningen till nedsättningen bestod. I jordregistret brukar det finnas uppgifter om både hemmanets ordinarie mantal samt det förmedlade mantalet.

Ödeshemman

Om ett hemman betecknades som ett ödeshemman (ödehemman) betyder det inte nödvändigtvis att hemmanet var obrukat eller obebott. Oftast var det så att när ett hemman råkade i ödesmål berodde det på att hemmansägaren inte längre hade möjlighet att betala sina skatter till kronan. Det kunde även vara så att bonden fått en nedsättning av hela skattebeloppet.

jordatalet

Som framgår ovan var mantalet ett värde som betecknade ett hemmans skatteförmåga men det utryckte inget om storleken av den jord som hemmansägaren med ett visst mantal innehade. För detta ändamål användes jordatalet. Jordatalet var ett mått på den yta som man sådde en viss mängd säd på, såsom råg och korn. Jordatalet visade även hur mycket ängsmark som motsvarade ett lass hö. Jordatalet har även kallats byamål och visade en bondens (jordägarens) andel i byn. I Norrlands olika landskap användes både andra namn och definitioner på jordatalen såsom, mål, spannland, markland, attung, öreland, seland, sädesland, m.fl. I Hälsingland användes mål till exempel, i Medelpad både mål och spannland samt i Ångermanland seland och sädesland.

Grundskatterna

Grundskatterna är ett gemensamt namn på några olika skatter som bönderna betalade till staten. De var jordeboksräntan, mantalsräntan och kronotionden. Längre tillbaka i tiden betalades skatterna i stor del i natura. De betalades med produkter som fanns och var vanliga i respektive landskap, exempelvis spannmål, smör, fläsk, ägg, höns, kor, får, lamm, gås, fisk, humle, m.fl. Mellan 1885-1903 avvecklas de grundskatter som fördelats efter mantalet och baserat på jordegendomarna. Mantalet fick därefter enbart betydelse som andelstal i byns samfälligheter.

Föregående sida

xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx