Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-10-17

Kungliga Södermanlands Regemente

Malma hed, Sjukvård, Tjänstgöring, Krigsorganisationen, Stridsreglementen, Kompanibilder 1863, Byggnader, Malmköping grundas

Tingshuset i Malmköping - överstens boställe

Gustaf Adolf von Siegroth

Gustaf Adolf von Siegroth blev ny regementschef för Södermanlands regemente 1771 och det var han som tog initiativ till att regementet fick en permanent övningshed, Malma hed. Heden invigdes den 6 juni 1774. von Siegroth ansökte om att få ombilda Malma by till en stad med stadsprivilegier vilket Kungl. Maj:t avslog. Stadens namn var tänkt att vara Gustafs stad. I stället fick Malma by bli en köping och dess rättigheter som köping fastslogs den 5 november 1784. Malma by fick därefter namnet Malmköping. Malmköping anlades enligt en av von Siegroths upprättad stadsplan som omfattade området mellan Tingsgatan och Källargatan. I Kungens privilegiebrev understryks att tomter endast fick tilldelas för hus samt kål- och kryddtäppor. Invånarna skulle leva av handel och hantverk och inte av jordbruk. von Siegroth gjorde nu allt för att öka statusen på den nya köpingen.

Tingshuset i Flen flyttas till Malmköping 1790

Domsagan låg fram till 1720-talet i Malma, då det flyttades till Flens gästgivargård. Efter ett förslag från von Siegroth flyttades domsagan, dvs Villåttinge härads tingsställe, tillbaka till Malmköping och tingshuset uppfördes där 1790. Ett av von Siegroth argument var att tingshuset i Flen till hälften var förfallet och behövde repareras. Vidare erbjöd han ett attraktivt läge intill heden som platsen för tingshuset i Malmköping. Vidare beslutades att flytta gästgivargården i Hosjö till Malmköping. Gästgiveriet låg först vid Lilla torget (Eberhards torg – idag Stora Torget) men flyttades till Malma rusthållsboställe 1801. Med ett gästgiveri i Malmköping och en attraktiv tomt för ett tingshus på platsen beslutade Landshövdingen år 1788 att flytta tingsstället till Malmköping. Det är dock inte helt klarlagt om tingshuset är uppbyggt med resterna av tingshuset i Flen eller om det byggdes ett nytt tingshus i Malmköping. Ett mindre enplans tingshus med två kamrar uppfördes i Malmköping. Det var minimikravet enligt 1734 års lag. Tingshuset som stod klart cirka 1790 tog dock bara upp en mindre del av den tomt som von Siegroth anvisat.

Översteboställe byggs som förlängning av tingshuset 1805

År 1792 blev Gustav Wachtmeister af Johannishus ny regementschef och åren 1804 - 1805 bygger han på egen bekostnad ett översteboställe vid tingshusets södra gavel. Detta boställe blev mycket ståtligare än själva tingshuset. Det hade två våningar och dessutom en källare. Där var här som regementschefen, översten, skulle bo under regementsmötena på Malma hed. Det såg nog lite lustigt ut, ett ståndsmässigt översteboställe uppförd i två våningar med källare hopbyggd med ett torftigt tingshus på torpargrund via dess ena gavel. När Wachtmeister avgick som regementschef 1813 donerade han överstebostället till regementet för att för att vara regementschefens boställe på Malma hed. Det fanns en dörr mellan tingshuset och överstebostaden. Golvet i bostaden var dock längre än i tingshuset så man fick ta ett trappsteg ned i bostaden.

Marken i Malmköping ägdes av regementet

Regementet ägde all mark på vilken köpingen var byggd och von Siegroth hade upplåtit tomterna till borgarna med en form av hemmagjord tomträtt. På 1820-talet stämde borgarna i Malmköping regementet och begärde att få köpa tomterna och erhålla lagfarter. Det blev en flerårig process vid häradsrätten. Den slutade emellertid med en förlikning inför häradsrätten sommaren 1834. Borgarna i Malmköping skyndade sig därefter att söka lagfart på sina tomter med stöd av förlikningen. Den tingshusbyggnadsskyldige gjorde inte detta förrän 1904 varför äganderätten till tingshuset därmed var fortsatt osäker. År 1851 byggdes en övervåning på tingshuset så att det fick samma höjd som regementschefens bostad.

Konflikt mellan tingsansvariga och regementet

Tinget sammanträdde inte ofta. Vanligen tre eller fyra gånger per år och varje gång enbart i två eller tre dagar. Resten av tiden använde regementet tingshuset som expedition och som lektionssalar. Detta slet på inredningen vilket orsakade konflikt med de tingsansvariga. I början av 1880-talet renoverades därför tingshuset. Detta fick den nye häradshövdingen, Casimir Planting- Gyllenbåga, själv betala, eftersom tingshusbyggnadsskyldige inte hade medel för detta. Därefter skedde en en förlikning mellan regementet och tingshusansvariga rörande regementets rätt att använda alla delar av tingshuset utom tingssalen. För 25 kr om året fick regementet denna rätt under förutsättning att man inte gick genom tingssalen utan endast över vinden. Tidigare hade regementet betalat 10 riksdaler om året för användningen av tingshusets lokaler. Regementets utnyttjade av tingshuset var en källa till dispyt mellan häradshövdingen och översten. Båda hade samma sociala status och ingen ville ge med sig i första taget. År 1904 fick tingshusbyggnadsskyldige slutligen lagfart på sin del av tomten. När regementet år 1921 flyttade till Strängnäs fick tingshusbyggnadsskyldige köpa överstens del av tingshuset. Fram till 1928 hade tingssalen samma utseende och inredning som den fick när det uppfördes år 1790. Tingshuset blev statlig egendom 1971 och är byggnadsminnesförklarat. Den 1 juli 2000 upphörde det gamla tingshuset att vara tingsställe för Katrineholms tingsrätt. Idag är tingshuset en privat bostad. Kvarteret heter Lagmannen och adressen är Gustav Adolfs Torg 1, Malmköping.

Tingshusbyggnadsskyldige

Tingshusbyggnadsskyldige var benämning på en speciell slags kommun som genom lag infördes 1884 för finansiering och skötsel av häradsrätternas administration och byggande och underhåll av tingshus. Tingshusbyggnadsskyldige kommunalrättsliga ställning markerades genom dess rätt till omedelbar beskattningsrätt och sitt obligatoriska medlemskap. I lagen från 1884 förordnades att kostnaderna för uppförande och underhåll av tingshus och häradsfängelse skulle bäras av alla de hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder. Tidigare reglerades skötseln i byggningabalken i 1734 års lag stadgas under rubriken ”huru almenna hus skola byggas”. Där stadgas att tingshus skall byggas i varje härad. Kostnaden skulle bestridas av allmogen med vissa undantag. Tingshusbyggnadsskyldiges verksamhet upphörde efter tingsrättsreformen i Sverige 1971 då staten övertog ansvaret för domstolarna.

Namn på orten

Malma hed skapades i Malma by. Kyrkan och socknen hette Malma kyrka respektive Malma socken. När Malma by blev en köping med namnet Malmköping 1788 behöll kyrkan och socknen sitt gamla namn, Malma kyrka/socken. År 1940 ändras kyrkans och församlingens namn till Lilla Malma kyrka respektive Lilla Malma församling.

Fotografi av tingshuset

Fotot ovan visar tingshuset vid Gustav Adolfs Torg i Malmköping, september 2011. Foto Wikipedia. På fotot ovan är det den högra delen som var regementschefens bostad. Överst på sidan
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2019-10-17

Kungliga Södermanlands

Regemente

Malma hed, Sjukvård, Tjänstgöring, Krigsorganisationen, Stridsreglementen, Kompanibilder 1863, Byggnader, Malmköping grundas

Tingshuset i Malmköping -

överstens boställe

Gustaf Adolf von Siegroth

Gustaf Adolf von Siegroth blev ny regementschef för Södermanlands regemente 1771 och det var han som tog initiativ till att regementet fick en permanent övningshed, Malma hed. Heden invigdes den 6 juni 1774. von Siegroth ansökte om att få ombilda Malma by till en stad med stadsprivilegier vilket Kungl. Maj:t avslog. Stadens namn var tänkt att vara Gustafs stad. I stället fick Malma by bli en köping och dess rättigheter som köping fastslogs den 5 november 1784. Malma by fick därefter namnet Malmköping. Malmköping anlades enligt en av von Siegroths upprättad stadsplan som omfattade området mellan Tingsgatan och Källargatan. I Kungens privilegiebrev understryks att tomter endast fick tilldelas för hus samt kål- och kryddtäppor. Invånarna skulle leva av handel och hantverk och inte av jordbruk. von Siegroth gjorde nu allt för att öka statusen på den nya köpingen.

Tingshuset i Flen flyttas till Malmköping

1790

Domsagan låg fram till 1720-talet i Malma, då det flyttades till Flens gästgivargård. Efter ett förslag från von Siegroth flyttades domsagan, dvs Villåttinge härads tingsställe, tillbaka till Malmköping och tingshuset uppfördes där 1790. Ett av von Siegroth argument var att tingshuset i Flen till hälften var förfallet och behövde repareras. Vidare erbjöd han ett attraktivt läge intill heden som platsen för tingshuset i Malmköping. Vidare beslutades att flytta gästgivargården i Hosjö till Malmköping. Gästgiveriet låg först vid Lilla torget (Eberhards torg – idag Stora Torget) men flyttades till Malma rusthållsboställe 1801. Med ett gästgiveri i Malmköping och en attraktiv tomt för ett tingshus på platsen beslutade Landshövdingen år 1788 att flytta tingsstället till Malmköping. Det är dock inte helt klarlagt om tingshuset är uppbyggt med resterna av tingshuset i Flen eller om det byggdes ett nytt tingshus i Malmköping. Ett mindre enplans tingshus med två kamrar uppfördes i Malmköping. Det var minimikravet enligt 1734 års lag. Tingshuset som stod klart cirka 1790 tog dock bara upp en mindre del av den tomt som von Siegroth anvisat.

Översteboställe byggs som förlängning av

tingshuset 1805

År 1792 blev Gustav Wachtmeister af Johannishus ny regementschef och åren 1804 - 1805 bygger han på egen bekostnad ett översteboställe vid tingshusets södra gavel. Detta boställe blev mycket ståtligare än själva tingshuset. Det hade två våningar och dessutom en källare. Där var här som regementschefen, översten, skulle bo under regementsmötena på Malma hed. Det såg nog lite lustigt ut, ett ståndsmässigt översteboställe uppförd i två våningar med källare hopbyggd med ett torftigt tingshus på torpargrund via dess ena gavel. När Wachtmeister avgick som regementschef 1813 donerade han överstebostället till regementet för att för att vara regementschefens boställe på Malma hed. Det fanns en dörr mellan tingshuset och överstebostaden. Golvet i bostaden var dock längre än i tingshuset så man fick ta ett trappsteg ned i bostaden.

Marken i Malmköping ägdes av regementet

Regementet ägde all mark på vilken köpingen var byggd och von Siegroth hade upplåtit tomterna till borgarna med en form av hemmagjord tomträtt. På 1820-talet stämde borgarna i Malmköping regementet och begärde att få köpa tomterna och erhålla lagfarter. Det blev en flerårig process vid häradsrätten. Den slutade emellertid med en förlikning inför häradsrätten sommaren 1834. Borgarna i Malmköping skyndade sig därefter att söka lagfart på sina tomter med stöd av förlikningen. Den tingshusbyggnadsskyldige gjorde inte detta förrän 1904 varför äganderätten till tingshuset därmed var fortsatt osäker. År 1851 byggdes en övervåning på tingshuset att det fick samma höjd som regementschefens bostad.

Konflikt mellan tingsansvariga och

regementet

Tinget sammanträdde inte ofta. Vanligen tre eller fyra gånger per år och varje gång enbart i två eller tre dagar. Resten av tiden använde regementet tingshuset som expedition och som lektionssalar. Detta slet på inredningen vilket orsakade konflikt med de tingsansvariga. I början av 1880-talet renoverades därför tingshuset. Detta fick den nye häradshövdingen, Casimir Planting-Gyllenbåga, själv betala, eftersom tingshusbyggnadsskyldige inte hade medel för detta. Därefter skedde en en förlikning mellan regementet och tingshusansvariga rörande regementets rätt att använda alla delar av tingshuset utom tingssalen. För 25 kr om året fick regementet denna rätt under förutsättning att man inte gick genom tingssalen utan endast över vinden. Tidigare hade regementet betalat 10 riksdaler om året för användningen av tingshusets lokaler. Regementets utnyttjade av tingshuset var en källa till dispyt mellan häradshövdingen och översten. Båda hade samma sociala status och ingen ville ge med sig i första taget. År 1904 fick tingshusbyggnadsskyldige slutligen lagfart på sin del av tomten. När regementet år 1921 flyttade till Strängnäs fick tingshusbyggnadsskyldige köpa överstens del av tingshuset. Fram till 1928 hade tingssalen samma utseende och inredning som den fick när det uppfördes år 1790. Tingshuset blev statlig egendom 1971 och är byggnadsminnesförklarat. Den 1 juli 2000 upphörde det gamla tingshuset att vara tingsställe för Katrineholms tingsrätt. Idag är tingshuset en privat bostad. Kvarteret heter Lagmannen och adressen är Gustav Adolfs Torg 1, Malmköping.

Tingshusbyggnadsskyldige

Tingshusbyggnadsskyldige var benämning på en speciell slags kommun som genom lag infördes 1884 för finansiering och skötsel av häradsrätternas administration och byggande och underhåll av tingshus. Tingshusbyggnadsskyldige kommunalrättsliga ställning markerades genom dess rätt till omedelbar beskattningsrätt och sitt obligatoriska medlemskap. I lagen från 1884 förordnades att kostnaderna för uppförande och underhåll av tingshus och häradsfängelse skulle bäras av alla de hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder. Tidigare reglerades skötseln i byggningabalken i 1734 års lag stadgas under rubriken ”huru almenna hus skola byggas”. Där stadgas att tingshus skall byggas i varje härad. Kostnaden skulle bestridas av allmogen med vissa undantag. Tingshusbyggnadsskyldiges verksamhet upphörde efter tingsrättsreformen i Sverige 1971 då staten övertog ansvaret för domstolarna.

Namn på orten

Malma hed skapades i Malma by. Kyrkan och socknen hette Malma kyrka respektive Malma socken. När Malma by blev en köping med namnet Malmköping 1788 behöll kyrkan och socknen sitt gamla namn, Malma kyrka/socken. År 1940 ändras kyrkans och församlingens namn till Lilla Malma kyrka respektive Lilla Malma församling.

Fotografi av tingshuset

Fotot ovan visar tingshuset vid Gustav Adolfs Torg i Malmköping, september 2011. Foto Wikipedia. På fotot ovan är det den högra delen som var regementschefens bostad. Överst på sidan