Kort om Sveriges historia 1500 -

1899

Inledning

Följande historiska avsnitt är på intet sätt fullständig ur historisk synvinkel. Syftet med avsnittet är att ge en tidsrelaterad historisk uppfattning om vad som hänt i Sverige och som kan ha haft en anknytning/påverkan på mina anors liv och leverne.

1500-talet

Gustav Eriksson Vasa (1496 - 1560)

Med Gustav Eriksson Vasa förändrades Sverige från ett land i en påtvingad nordisk union med Danmark (Kalmarunionen) till ett självständigt kungarike. Med hjälp från Lübeck och en beväpnad bondeskara lyckades Gustav Vasa driva danskarna ut ur Sverige. Detta krig är mer känt som Befrielsekriget. Gustav utnämndes till riksföreståndare 1521 i Vadstena och kröntes till Sverige konung den 6 juni 1523 i Strängnäs. Sverige var nu befriat från danskarna, vilket är en av anledningarna till att vi firar den 6 juni som vår nationaldag. Gustav I av Vasaätten var Sveriges kung mellan 1523 och 1560. Vasaätten var den första monarkiska ätt som regerade över ett enat Sverige som ärftlig monarki. Hans kungliga namn var kung Gustav, eller Gustav I, men han är mer känd som kung Gustav Vasa. Reformationen bröt den katolska kyrkans makt och överförde den till kungen. Silver och kyrkklockor konfiskerades från kloster och kyrkor, smältes ner och användes bland annat för att bygga upp landets administration. Kungen blev därmed inte bara statschef utan också överhuvud för Svenska kyrkan. Mer information om reformationen finns på sidan Reformationen och kung Gustav I. Gustav Vasa hade stora krigsskulder till Lübeck. Befrielsekriget mot danskarna hade kostat enorma summor pengar. Skulden till Lübeck uppgick till 114 500 mark, en enorm summa på den tiden. Konfiskeringen av kyrkans rikedomar var ett sätt att skaffa pengar för att betala skulden och återuppbygga Sverige. Sverige, som tidigare varit ett katolskt land, blev protestantiskt under Gustav Vasa. Bilden visar kung Gustav I. Porträtt från omkring 1558, okänd konstnär. Porträttsamlingen, Gripsholms slott, Mariefred. BIld: Wikipedia. Kalmarunionen: Kalmarunionen var en skandinavisk personalunion mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige som bildades 1397 där förenades under en enda monark. Unionen grundades vid ett möte på Kalmar slott 1397, där adeln från de tre länderna samlades för att kröna Erik av Pommern till kung över de tre länderna (med danska drottning Margareta som inledande samregent). Kalmarunionen styrdes från Köpenhamn. Unionen var en politisk och ekonomisk nödvändighet för att begränsa den tyska expansionen mot norr under 1300-talet som utgjordes av Hansan, Tyska orden och nordtyska furstendömen. För Sveriges del varade unionen fram till den 6 juni 1523, då Gustav Eriksson Vasa kröntes till kung av Sverige och återställde landets självständighet. Sverige lämnade ensidigt Kalmarunionen, vilket aldrig accepterades av Danmark. Sveriges utträde ur unionen föregicks av Stockholmsblodbad i november 1520, dvs. direkt efter den danske kungen Kristian II:s kröning till svensk kung, och det därefter följande frihetskriget. Under Stockholms blodbad, som pågick mellan den 7 och 9 november, lät Kristian II avrätta mellan 50 och 60 huvudmän för den svenska adeln. Efter blodbadet kom den danske kungen att kallas Kristian Tyrann i Sverige. År 1536 reducerades Norge från en suverän nation till ett kronland under den danske kungen. Kung Gustav styr sitt folk i stort och smått. Ett folkbokföringsregister påbörjas. För att effektivt kunna driva in skatter från det svenska folket behövdes ett tillförlitligt folkregister. Redan 1524 upprättades jordeboken, dåtidens fastighetsregister. Bibeln översätts till svenska, men kungen ger också råd om hur gärdsgårdar skall byggas strömming saltas. Uppror i Småland och Dalarna kväses hårdhänt. Han gör Sverige till ett arvrike och säkrar därmed sin släkts politiska makt. Alla uppskattningar av Sveriges befolkning före mitten av 1700-talet är mycket osäkra, men man tror att det svenska riket hade cirka en halv miljon invånare i den västra delen av landet och 200 000 i Finland (Finland var en del av Sverige till 1809), baserat på den fastighets- och godsförteckning som Gustav I upprättade.

Gustav Vasas söner

Tre av Gustav Vasas söner blev kungar: Erik, Johan och Karl. De var alla uppfostrade för att kunna mäta sig med renässansens furstar i Europa. När den äldste sonen, Erik, blev kung 1560 (Erik XIV) uppstod en maktkamp mellan bröderna. Erik XIV fängslade Johan och hans polskfödda hustru Katarina Jagellonica. Erik störtades och fängslades 1568 av Johan och Karl, som hade bildat en allians med adeln. Johan blev kung, Johan III. När Johan dog 1592 ärvde hans son Sigismund kronan. Han var dock katolik och hade redan valts till kung av Polen. Detta orsakade problem, eftersom Sverige nu var ett protestantisk nation. Detta ledde till ett inbördeskrig och år 1598 besegrades Sigismund av sin farbror hertig Karl i ett slag vid Stångebro i Östergötland. Karl blir nu kung (Karl IX) och fem av de rådsherrar som svurit trohet och lydnad till Sigismund avrättas i Linköpings blodbad. Karl IX avlider 1611 och hans son Gustav Adolf ärver tronen, Gusta II Adolf.

Älvsborgs lösen

Älvsborgs lösen avser sammantaget de penningsummor som Sverige var ålades att betala till Danmark i två separata fredsfördrag – Stettin (1570) och Knäred (1613) – för att återfå den (gamla) Älvsborgsfästningen vid Göteborgs hamninlopp. Vid den tiden var Älvsborg Sveriges enda hamn i väster med tillgång till Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Under Vasas sönernas tid vid makten utkämpade Sverige krig med varierande framgång mot Danmark, Polen och Ryssland. Älvsborgs fästning intogs av danskarna två gånger och åren 1571 respektive 1611 blev Sverige tvungen erlägga lösensummor för att få återfå fästningen och det till en hög kostnad, mer känd som Älvsborgs lösen. Den första lösensumman var på 150 000 riksdaler SM, medan den andra var på en miljon. Siffrorna speglar inte bara fästningens värde utan får också ses som allmänt krigsskadestånd. Första Älvsborgs lösen 1570: För att kunna betala denna stora summa infördes för första gången i svensk historia en skatt baserad på individens tillgångar. Enligt ett beslut fattat av riksdagen 1571 fick varje bonde betala en tiondel av sin egendom (fastighet) och en tiondel av silver, koppar, oxar, stutar och andra kreatur. Andra Älvsborgs lösen 1613: Andra Älvsborgs lösen betalades genom lån, extra skatter och intäkter från kopparhandeln. Älvsborgs lösen var en ytterligare börda för bönderna, utöver flera andra kännbara skatter. För historie- och släktforskare har Älvsborgs lösen blivit en viktigt urkund. Skatteindrivarna förde nämligen ganska detaljerade längder över vem som betalat och hur mycket.

1600-talet

Fredligt reformarbete

1600-talet är en tid av uppbyggnad och upprustning. Sverige har vid 1600-talets början dålig ekonomi och liten befolkning. Men också stora naturresurser. Kopparplåt, stångjärn och tjära exporteras och skapar förutsättningar för Sveriges expansiva och våldsamma utrikespolitik. Kartan visar Sveriges gränser i början av 1600-talet. Det svenska riket är markerat med mörkgul- och rosa färg.

Trettioåriga kriget

Trettioåriga kriget utkämpades främst i Centraleuropa mellan 1618 och 1648. Kriget utlöstes av religiösa konflikter mellan katoliker och protestanter inom det tysk-romerska riket, efter 1500- talets reformation. Dessutom gav erövringen av land i det tysk-romerska riket härskare som Gustav II Adolf av Sverige och andra utländska makter ett fortsatt motiv att gå med i kriget. Mellan 1600 och 1629 låg Sverige i krig med Polen. Sverige kunde därför inte ansluta sig till trettioåriga kriget förrän efter vapenvilan i Altmark 1629, som krävde att Polen skulle avstå från flera viktiga hamnar och acceptera Sveriges besittning av Livland. Den 26 juni 1630 ingriper Gustav II Adolf med svenska trupper i det trettioåriga kriget. Sverige ställde sig på de protestantiska tyska staternas sida mot de överlägsna katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren Ferdinand II. Gustav II Adolf ledde ett framgångsrikt krig i det tysk- romerska riket, blev en framträdande enande figur för protestanterna och vann sin mest betydande militära seger mot den kejserliga armén i slaget vid Breitenfeld i september 1631. Bilden visar Sveriges kung Gustav II Adolf, målning av Jacob Heinrich Elbfas. Gustav II Adolf var Sveriges regent mellan 1611 och 1632. Bild: Wikipedia. Gustav II Adolf stupar i slaget vid Lützen den 6 november 1632, men den svenska armén fortsätter kriget under ledning av sina generaler. År 1648 sluts Westfaliska freden. Sverige får nya besittningar i norra Tyskland vid Östersjön och anses nu vara en av Europas ledande nationer. Krig med Danmark: Sverige påbörjade en oväntad invasion av Danmark 1643. Anfallet kom från Tyskland. Sverige hade ambitioner att erövra mer landområden på västkusten. Tidigare krig med Danmark hade visat hur svårt det var för Sverige att försvara fästningen Älvsborg, den enda svenska porten till västkusten vid denna tid, så länge danskarna besatt landområdena söder och norr om Älvsborg (där dagens Göteborg ligger). Sedan Kalmarunionens dagar hade Sverige varit befriad från tull i Öresund, sundet mellan Sverige och Danmark. Danmark införde dock hela tiden undantag från tullbefrielsen, vilket irriterade svenskarna. Kriget inleddes 1643 och stod mellan Sverige och Danmark-Norge. Kriget avslutades med fredsfördraget i Brömsebro 1645. Efter framgångar i kriget ställde Sverige långtgående krav. Danmark- Norge fick avträda de norska provinserna Jämtland och Härjedalen samt de danska öarna Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige fick även landskapet Halland i pant på 30 år. Kartan visar Sveriges nya gränser efter freden i Brömsebro 1645. De nya landskapen som Sverige fick i freden visas i rosa färg.

Krigen – en tung börda för befolkningen

Även om krigen förs utomlands, var de en tung börda för Sveriges befolkning, både ekonomiskt och mänskligt Många bönder skrivs ut till krigstjänst. Få av dem kom levande tillbaka. Sjukdomar skördar fler offer än striderna. Enbart under Sveriges första tre år i trettioåriga kriget dog cirka 15 000 svenska och finska soldater.

Kriget mot Danmark – Freden i Roskilde 1658

Den 20 juni 1657, när Karl X Gustav och den svenska armén var inblandade i ett krig i Polen, fick kungen information om danska fientligheter. Den 16 juni 1657 hade Danmark attackerat svenska Bremen i norra Tyskland. Den 23 juni lämnade kungen Polen med en styrka på 6 000 soldater för att anfalla Danmark söderifrån. Styrkan var i och för sig liten, men bestod troligen av de bästa och mest erfarna soldaterna vid den tiden. Den danska armén bestod mestadels av nya rekryter och de skulle nu möta den mest effektiva armén vid den tiden. Snart hade den svenska styrkan ockuperat Jylland. Den 5 februari 1658 marscherade svenskarna från Fyn på isen över Stora Bält via öarna Langeland och Lolland till Själland. Den svenska armén stod nu nära Köpenhamn, som de nådde den 15 februari. Danskarna var nu redo för fredsförhandlingar. Vid freden i Roskilde 1658 fick Sverige de tidigare danska provinserna Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, än Ven, ön Bornholm samt Trondheims län i dagens Norge. Sverige hade erhållit Halland i pant på 30 år vid freden i Brömsebro 1645. Nu blev det ett permanent svenskt landskap. I fredsfördraget förlorade Danmark ungefär en tredjedel av sin yta. Sverige fick nu naturliga gränser i söder och på västkusten. Kartan visar Sveriges gränser efter freden i Roskilde 1658. De nya landskapen visas i rosa färg. Vid freden 1660 efter fortsättningskriget mot Danmark återlämnades Bornholm och Trondheims län till danskarna.

Svenska stormaktstiden

Under drottning Kristinas regeringstid växte den svenska adelns rikedom och makt. Dyra palats byggdes i Stockholm och slott på landsbygden. Nya territorier erövrades utomlands. Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland, Halland, Jämtland och Härjedalen svenska landskap. Vid freden i Roskilde 1658 blev även Skåne, Blekinge och Bohuslän svenska. Karl X Gustav befann sig med den svenska armén i Polen när Danmark i juni 1657 förklarade Sverige krig. Karl X Gustav marscherade då genom Jylland för att attackera Köpenhamn. Vintern 1657–1658 var extremt kall. Isen över Stora och Lilla Bält hade frusit till. Danskarna blev överraskade när svenskarna marscherade över isen den 30 januari 1658 och kapitulerade omedelbart. Kartan visar Sveriges gränser år 1700. Klicka på kartan för att förstora den. Sveriges territorium är markerad med gul färg.

Nya Sverige - en svensk koloni i Nordamerika

1600-talet var en tid då Sverige med våld utvidgade sina gränser i Europa. Det var utan tvekan en bedrift att etablera en koloni i Nordamerika under dessa omständigheter. De många pågående krig som Sverige var inblandade i vid denna tid kostade en förmögenhet och det behövdes många soldater i armén. I slutet av november 1637 avseglade de svenska pinasserna Kalmare Nyckel och Fågel Grip från Göteborg med Delaware Bay i Nordamerika som slutdestination. Den svenska expeditionens ledare var Peter Minuit. Ombord fanns även ett 20-tal svenska soldater under befäl av armélöjtnant Måns Nilsson Kling. Planen var att anlägga en svensk koloni vid Delaware bukten mellan de befintliga engelska och holländska besittningarna. Fartygen seglade in i Delaware bukten och fortsatte försiktigt uppför Delawarefloden och anlöpte slutligen den 23 mars 1638 en klippig udde känd som ”The Rocks” vid Minquas Kill nära Christina River. Några dagar senare gick representanter för Delaware områdets två indianstammar, lenaperna och minquas, ombord på Kalmare Nyckel och ett avtal undertecknades. Rätten att kolonisera marken på västra sidan av Delaware floden överfördes officiellt och lagligt till New Sweden Company och dess bosättare. Fort Christina i dagens Wilmington byggdes på en kulle nära landsättningsplatsen som skydd för handelsstationen. De palissadförsedda bastionerna var omgivna av en jordvall och beväpnade med kanoner. Fortet stod klart före hösten och namngavs efter den svenska monarken, drottning Christina. Den huvudsakliga funktionen för detta och andra fort var att skydda svenskarna från andra européer, inte från indianerna som var vänliga handelspartner och jordbruksrådgivare. Marken förbereddes för jordbruk och timmerhusen uppfördes med den svenska knuttimringstekniken, en för Nordamerika helt ny byggmetod. Denna byggteknik antogs snabbt av andra kolonister och nybyggare. Svensk lag tillämpades i kolonin. Kyrkor byggdes och präster från Svenska kyrkan i Sverige anlände. Nybyggarna bröt upp ny mark och kolonin växte i storlek och nya avtal slöts med indianerna. Befolkningen ökade och kolonin uppgick nu till cirka 400 personer. Kartan visar den svenska kolonin Nya Sverige vid Delaware flodens mynning i Nordamerika. Bland de svenska nybyggarna i kolonin fanns även många etniska finländare, cirka 22 %. Dessa finländare var så kallade skogsfinnar från Svealand, främst från landskapen Västmanland och Värmland. Finland var en fullt integrerad del av Sverige fram till 1809. Finland var aldrig en ”nation” under svenskt styre utan en av fyra svenska regioner eller ”landsdelar”: Svealand, Götaland, Norrland och Finland. Men de svenska framgångarna med Nya Sverige vållade dock motsättningar med de andra kolonialmakterna på Nordamerikas östkust, dvs engelsmännen och holländarna. Den holländska kolonin Nya Holland låg strax norr om Nya Sverige vid Hudsonfloden, medan den engelska kolonin Colony of Virginia (dagens Virginia) låg sydväst om Nya Sverige. En nagel i ögat för holländarna var svenskarnas bättre relationer med indianerna. Den 31 augusti 1655 upptäcktes den holländska flottan i Delaware bukten när den närmade sig svenska Fort Trinity. Kapten Sven Skute, befälhavare för fortet, kunde inte försvara fortet mot den fem gånger större holländska styrkan och kapitulerade efter att ha förhandlat om fri reträtt. Nya Sverige kapitulerade den 14 september 1655 och fortet överlämnades till holländarna dagen därpå. Därmed hamnade hela kolonin Nya Sverige i holländarnas händer. Det var ingen tillfällighet att holländarna attackerade Nya Sverige sommaren 1655. Sverige var i krig i Europa och var alltså fullt upptaget med krigen här och hade ingen möjlighet att skicka förstärkningar till Nya Sverige. År 1664 utbröt krig mellan Holland och England. Den brittiska erövringen av Nya Holland inleddes den 29 augusti 1664. Erövringen fortsatte och avslutades i oktober 1664, när britterna intog Fort Casimir. Den svenska kolonin blev nu officiellt Delawarekolonin under engelskt styre. Den svenska koloniseringen av Nordamerika slutade inte med Nya Sverige. De svenska nybyggarna var fortfarande kvar. Man har uppskattat att det fanns omkring 400 svenskar i området 1655 och 110 svenska gårdar längs Delawareflodens västra strand. Den svenska kulturen och traditionerna levde kvar i ytterligare ett och ett halvt sekel. Mer information om kolonin finns på sidan Nya Sverige.

Relaterade länkar

• Sveriges historia, 1500- och 1600-talen • Reformationen och Gustav Vasa • Swedish history - 1700s • Swedish history - 1800s • Kolonin Nya Sverige i Nordamerika • Häxprocesserna i Sverige • Indelningsverket • Svenska skolans historia • Bankernas historia • Vårt gamla myntsystem • Polisväsendet förr • Fattigvård i gamla tider • Sjukdomar och sjukvård förr • Svenska kyrkans organisation • De många svenska krigen

Källor

• Wikipedia • Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998 • Svenska freder och stillestånd 1249 - 1814, Ulf Sundberg, 1997 • Ånga och Dynamit, Historien om Sverige, Herman Lindqvist, 1999 • När Sverige blev stormakt, Historien om Sverige, Herman Lindqvist, 1994 • Ofredsår, Peter Englund, 1993 • Trolldomsprocesserna i Sverige av Bengt Ankarloo, 1996. Överst på sidan

Riket organiseras

Milstenar, skolböcker, kyrkoböcker, husförhör, postverket, lantmäteristyrelsen etc,, är några av de byggstenar som samhället nu organiseras kring. Indelning av landet i län: I 1634 års författning delades Sverige in i större regioner som kallades ”län”. Länens syfte är regional förvaltning och är kronans förlängda arm ute i landet. Sverige delades in i 12 län 1634, var och en leddes av en landshövding. Länsgränserna har ändrats många gånger sedan 1634; kronan valde ofta att göra små ändringar för att passa sina syften. Således har länen delats upp och konsoliderats med tiden. Vissa län motsvarar nästan exakt landskapen, i andra fall gör de det inte. Länen är alltså en administrativ indelning av Sverige som infördes 1634. I varje län finns en länsstyrelse som leds av en landshövding som utses av regeringen. Länsstyrelsens uppgift är att övervaka den lokala förvaltningen och samordna nationella politiska mål med centralregeringen. Sverige är numera (2019) indelat i 21 län. Men år 1634 indelades dock landet i 12 län i Sverige och 5 i Finland, samt ytterligare 6 län i de svenska utländska provinserna i Baltikum och norra Tyskland, totalt 23 län. När indelningen i län infördes förlorade den tidigare indelningen i landskap sin betydelse som förvaltningsenheter. En ny kyrkolag infördes 1686. Den innebar att kyrkan att föra register över alla husförhör, födslar, vigslar, dödsfall samt flyttningar. Husförhör genomfördes årligen i varje församling för att kontrollera invånarnas bibelkunskaper. läskunnighet och kunskaper i Martin Luthers lilla katekes. Det var också obligatorisk närvaro vid gudstjänsterna. På den tiden var kyrkan det enda legitima nyhetsmediet som myndigheterna hade tillgång till för att nå ut till allmänheten. Religion var således inte det enda som predikades i kyrkorna, utan även kronans dekret. När Postverket inrättades 1636 kunde posten levereras regelbundet. Ett brev från Stockholm till Ystad i södra Sverige tog högst fem dagar. Breven transporterades av postkurirer. De var tvungna att tillryggalägga milen på två timmar, annars riskerade de bestraffning. Mer information finns på sidan Polisväsendet förr Indelningsverket inrättades 1682 på Karl XI initiativ. Detta innebar att Sverige fick en stående armé som snabbt kunde mobiliseras. Detta var en klar förbättring jämfört med det gamla systemet med utskrivningar. Med Karl XI:s reduktion 1680 återtog staten stora delar av de gods och markområden som tidigare hade fördelats till adeln. Detta var avgörande för inrättandet av det yngre indelningsverket. Mer information finns på sidan Indelningsverket Skolor & Utbildning: Redan under högmedeltiden (1000 till 1200) hade varje katedral en katedralskola (eller katedralhögskola, som den också kallades), vars huvudsakliga uppgift var att utbilda präster. Skolans främsta uppgift var att förbereda eleverna för universitetsstudier. År 1626 infördes gymnasieutbildning och katedralskolan omvandlades till en trivialskola. Trivialskolan var en lågstadieskola som undervisade i trivium (grammatik, retorik och dialektik), följt av en fyraårig gymnasieskola (Gymnasium). Gymnasieskolornas huvudsakliga ansvar beskrevs i 1649-års skolförordningen. Dessa stadgar delade upp utbildningssystemet i tre stadier: grundskolor (trivialskolor), gymnasieskolor (gymnasium) och akademier (universitet). De två första stadierna bestod av fyra ettåriga klasser. Det fanns dock ingen skolplikt vid denna tidpunkt. Gymnasiet från 1649 var naturligtvis djupt rotat i teologin. Ett nytt skolsystem infördes 1693. Det föreskrev att de som ville gå vidare till universitetet måste klara ett kunskapstest. Detta var en tidig form av studentexamen. Universiteten fick snart en fast struktur och bestod av fyra fakulteter: filosofi, teologi, juridik och medicin. Uppsala universitet, grundat 1477, är Sveriges äldsta universitet. Under stormaktsperioden grundades flera universitet i Sverige och i de svenska provinserna utomlands. Detta var en del av försvenskningen av dessa områden. De svenska universiteten i slutet av 1600-talet: 1. Uppsala universitet, grundat 1477 i Uppsala, norr om Stockholm. 2. Dorpats universitet, grundad 1632 i dagens Estland. 3. Åbo universitet, grundad 1640 i staden Åbo i dagens Finland. 4. Lunds universitet, grundad 1668 i Lund, Skåne 5. Greifswalds universitet, grundad 1456 i norra Tyskland. Det var ett svenskt universitet från 1648 till 1815. Mer information finns på sidan Svenska skolans historia Bankväsendet: År 1657 grundades Sveriges allra första affärsbank, Stockholm Banco. De började ge ut sedelmynt 1661. Dessa sedlar var på fasta belopp och var utformade som ett bevis på tillgodohavande. År 1668 grundades Rikets Ständers Bank (nuvarande Riksbanken). Detta var världens första centralbank, och den är fortfarande i verksam idag. Mer information finns på sidan Bankernas historia samt Vårt gamla myntsystem

Häxprocesserna i Sverige

Andra hälften av 1600-talet var en period med många häxprocesser i Sverige. En serie häxprocesser och avrättningar inleddes 1668 och pågick i åtta år, fram till 1676. De var mycket intensiva i ett område som sträckte sig från Bohuslän på västkusten, över Värmland och Dalarna, till Hälsingland och Ångermanland på östkusten. Dessa häxjakter utlöstes av en händelse som ägde rum i Älvdalen, Dalarna, 1667. En 11-årig flicka, Gertrud Svensdotter, och en yngre pojke, Mats Nilsson, vaktade getter vid Österdalälven i Älvdalen år 1667. Av någon anledning blev de två osams, och den yngre pojken blev misshandlad av den äldre flickan. Pojken berättade senare för sin far att Gertrud gått på vattnet när hon korsade floden, och fadern i sin tur berättade det för den sockenprästen, Lars Elvius. Prästen förhörde Gertrud flera gånger tills hon erkände att hon var häxa. Gertrud pekade också ut sju andra, och häxprocessen inleddes i september 1668. Avrättningarna i Älvdalen genomfördes den 19 maj 1669; sex kvinnor och en man halshöggs och brändes på bål. Rättegången 1668 utlöste den stora häxhysterin i Sverige som kallades Stora oväsendet, och som blev upptakten en rad häxprocesser i olika delar av landet och varade fram till 1676. Häxprocesserna i Sverige var unika eftersom de till stor del förlitade sig på barn som vittnen. Totalt avrättades 400 personer för trolldom i Sverige, varav 300 under perioden 1668–1676. Ytterligare ett par hundra dömdes också, men de avrättades inte. De dömda halshöggs först och deras kroppar brändes sedan på bål. År 1674 ägde en fruktansvärd häxjakt rum i Torsåker i Ångermanland. Den inleddes några år efter att Laurentius Hornaeus hade utsetts till kaplan i Ytterlännäs socken. Kyrkoherden i Torsåker pastorat, Johannes Wattrangius, gav Hornaeus i uppdrag att spåra upp alla häxor i pastoratet. De var övertygade om att det pågick en gigantisk kamp mellan det goda och det onda och att häxorna var djävulens redskap. För att rädda häxornas själar och bespara dem helvetets eviga eld var det nödvändigt att få häxorna att bekänna. Både Wattrangius och Hornaeus ansåg att tortyr var nödvändigt för att uppnå detta mål. Vattentestet var en metod som myndigheterna använde för att avgöra om en kvinna var en häxa. Den anklagade kvinnan bands till händer och fötter och kastades i en sjö, flod eller något annat vattendrag. Om hon sjönk och drunknade var hon oskyldig. Om hon däremot flöt på vattnet var hon en häxa och skulle då avrättas och brännas på bål. Kyrkan spårade upp häxorna och försökte omvända dem till kristendomen igen och därefter dömde den världsliga makten dem i domstol. Det upprättades särskilda trolldomskommissioner som hade till uppgift att döma häxor och trollpackor. Kommissionen ansvarade för att alla häxor och trollkvinnor infångades och dömdes till döden. Tingsrätten i Torsåker inledde rättegången den 15 oktober 1674. Häxprocesserna i Torsåker nådde sin kulmen 1674–1675 då ett mycket stort antal kvinnor i Ytterlännes dömdes till ”Yxa och bål” eller, på klarspråk, ”att halshuggas och brännas på bål” för trolldom. Totalt 71 personer, bestående av 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar, halshöggs och brändes på bål den 1 juni 1675 i Torsåker. Om hälften av invånarna i de tre socknarna i pastoratet var kvinnor, skulle det ha funnits 336 kvinnor där. Av dessa avrättades 65 kvinnor, eller 19 % (ung. var femte kvinna). Den yngsta avrättade kvinnan var 18 år och den äldsta 70. Berget i Torsåker, där avrättningarna ägde rum, kallas än idag Häxberget eller Bålberget. Mer information finns på sidan Häxprocesserna i Torsåker

Kriget mot Danmark 1675 - 1679

När Karl X Gustav dog i februari 1660 var hans son, kronprins Karl (blivande Karl XI), bara 5 år gammal. Mellan 1660 och 1672 (då kronprinsen formellt blev Sveriges regent) hade Sverige styrts av en förmyndarregering. Under denna period försummades den svenska krigsmakten kraftigt och 1672 var statens finanser i kaos. Ända sedan freden i Roskilde 1658 hade Danmark haft planer på att återta de landskap som man förlorat till Sverige. Nu när Sverige hade en ung regent såg Danmark en chans och möjlighet och inledde en attack mot Sverige. I slutet av juni 1676 landsteg danska trupper i Skåne och i augusti var landskapet i danska händer. Karl XI agerade omedelbart på de danska attackerna, mobiliserade krigsmakten och genom en serie strider stoppades det danska anfallet. Den danska drömmen om att återfå Skåne förblev en dröm. I ett av de blodigaste slagen i svensk historia besegrades danskarna i slaget vid Lund den 4 december 1676. Mer än 9 000 soldater dödades, cirka 4 000 svenskar och 5 000 danskar. Sverige vann slaget och detta blev en viktig vändpunkt i kriget. Det yngre indelningsverket: Karl XI insåg efter kriget att den svenska krigsmakten behövde reformeras för att snabbt kunna agera på hot. Det tog för lång tid att mobilisera armén vid krigshot i det äldre indelningsverket som baserades på utskrivningar. Hans mål var att bygga upp en stående armé som snabbt kunde mobiliseras och agera på hot. År 1682 infördes det så kallade yngre indelningsverket på kungens initiativ. Det yngre indelningsverket innebar att en stående armé skulle inrättas i Sverige och Finland, och var ett system för att organisera och finansiera den svenska krigsmakten. Med det yngre indelningsverket erhöll Sverige nu en välövad och välutrustad armé. Systemet innebar att 2–4 bondgårdar tillsammans grupperades i en rote, och varje sådan rote var skyldig att för landskapets infanteriregemente underhålla en soldat med bland annat ett soldattorptorp, en bit åkermark och en årslön. Mer information finns på sidan Indelningsverket