Kung av Sveige1592 - 1599
Född
1566-06-20
i Gripsholms slott, Mariefred (D).
Död
1632-04-19
i Warszawa, Polen.
Kung av Sverige och Polen, son till Johan III och Katarina Jagellonica. Sigismund, som uppfostrats i den katolska läran, valdes 1587 till Polens kung som Sigismund III, och 1592 efterträdde han fadern på den svenska tronen. Före sin kröning 1594 måste han dock erkänna Uppsala mötes beslut (1593), genom vilket reformationens seger i Sverige beseglades. Hans främste rådgivare var Germanico Malaspina (f omkr 1550, d 1604), vilken 1593-94 följde honom till Sverige, där han betraktades som kungens onda genius. Misshälligheter uppstod när Sigismund, som uppehöll sig i Polen, tillsatte länshövdingar, vilka tog order direkt från honom. Med stöd av rikets ständer men i viss motsättning till aristokratin krävde hertig Karl, som utsetts till riksföreståndare, en rent svensk regering.
1597 rådde fullt inbördeskrig i Sverige mellan Sigismunds och hertig Karls anhängare. Kungen företog nu en väpnad expedition till Sverige men tvingades efter nederlaget vid Stångebro 1598 foga sig i Karls krav. Sigismund lämnade sedan landet och avsattes 1599. Kampen om Sveriges krona fortsatte i det polsk-svenska kriget om Livland, vilket till sist blev en del av trettioåriga krigets stora katolsk-protestantiska kraftmätning. Som polsk kung anses Sigismund ha varit impopulär, och han måste bl a bekämpa svåra uppror. I krig mot Ryssland vann han emellertid betydande områden. Han var två gånger förmäld med österrikiska prinsessor, 1592 med Anna (1573-98), dotter till ärkehertig Karl av Österrike, och 1805 med ärkehertiginnan Konstantia (1588-1631). Hans söner Vladislav och Johan Kasimir blev efter varandra kungar i Polen.