Drottning
Född 1516 i Ekeberg, Lillkyrka (T).
Död 1551-08-25 i Tynnelsö slott, Strängnäs (D).
Begravd i Uppsala domkyrka, Uppsala (C).
Margareta Eriksdotter Lejonhuvud.
Född 1516 i Ekeberg, Lillkyrka (T). Död 1551-08-25 i Tynnelsö slott, Strängnäs (D). 		       
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Relationer och barn

Gift 1536-10-01 i Uppsala (C).

Gustav I Eriksson Vasa.
Kung av Sverige 1523 - 1560
Född 1496-05-12 i Lindholmens gård (C).
Död 1560-09-29.
Begravd 1560-12-21 i Uppsala domkyrka.
Son till riksrådet Erik Johansson Vasa och Cecilia Månsdotter av Eka. Som Sten Sture d y:s nära frände deltog Gustav Vasa i striden vid Brännkyrka 1518 och var bland den gisslan som förrädiskt tillfångatogs av danskarna samma år. Från fångenskapen i Jylland flydde han via Lübeck åter till Sverige, där han på våren 1521 reste Dalarna i uppror mot Kristian II, som hösten innan krönts till svensk kung. Stockholm intogs med hjälp från Lübeck och Gustav Vasa, som 1521 blivit riksföreståndare, valdes 6 juni 1523 till Sveriges kung.

Vid Västerås riksdag 1527 genomdrevs reformationen och kyrkogodsens reduktion. Åtgärden var närmast ekonomiskt betingad och motiverades med rikets stora skuld till Lübeck. Under de följande åren lade Gustav Vasa grunden till den moderna centralmakten genom sina administrativa reformer, särskilt på finansförvaltningens område. Det medeltida länsväsendet avvecklades efter hand. Kronan tog ett fast grepp om skatteuppbörden genom en systematisk inventering av byar och gårdar. Skatteobjekten upptecknades i kronans jordeböcker och redovisades därefter årligen i fogdarnas räkenskaper.

Liksom sina föregångare under unionstiden, Engelbrekt och Sturarna, förstod Gustav Vasa att för sina syften utnyttja bondeklassen, som nu regelbundet kallades till riksdagar och provinsmöten. Han säkrade bland annat sin dynastis fortbestånd genom arvrikets införande vid riksdagen i Västerås 1544. Reformationen och de nya, ofta hårdhänta uppbördsmetoderna väckte dock tidvis stark opposition hos bönderna och ledde till en serie farliga uppror (se dalupproren, Nils Dacke). Mot slutet av Gustav Vasas regering drogs Sverige in i den baltiska politiken genom Ordensstatens sönderfall. Därmed inleddes den rivalitet med Ryssland och Polen som skulle prägla den fortsatta utrikespolitiken.

Johan III Vasaätten. rightarrow.png
Konung av sverige 1568 - 1592
Född 1537-12-20 i Stegeborgs slott, Skällvik (E).
Död 1592-11-17 i Stockholms slott, Stockholm (AB).
Begravd i Uppsala domkyrka.
Svensk kung 1568; son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud, bror till Erik (XIV) och Karl (IX). Johan äktade 1562 den polska prinsessan Katarina Jagellonica (1526-83), syster till Sigismund II av Polen. Som hertig av Finland intog Johan en självständig ställning och råkade i konflikt med Erik XIV genom sin expansionspolitik i Balticum och sitt giftermål. P g a sina förbindelser med Sigismund II dömdes Johan av riksdagen 1563 till döden och satt en tid inspärrad på Gripsholms slott. Då Eriks sinnessjukdom blev alltmer uppenbar, frigavs Johan. Han förenade sig med hertig Karl, gjorde i spetsen för adeln uppror mot Erik och efterträdde sin bror på tronen. Erik hölls länge fängslad och mördades - möjligen på Johans order - 1577. Under 1570-talet befäste Johan väldet över Estland, erövrade från Ryssland delar av Ingermanland och vann gentemot Lübeck kontrollen över handeln på Ryssland.

Johan, som var en lärd teolog, sökte medla mellan lutheraner och katoliker och lät därför utarbeta en ny kyrkoordning, Nova ordinantia. Sin son Sigismund lät han uppfostra i den katolska läran och uppnådde därmed att denne 1587 valdes till polsk kung. Johan var en typisk renässansfurste även i sitt stora bildnings- och konstintresse, främst manifesterat i praktfulla slottsbyggen, bl a Borgholms, Uppsala och Kalmar slott. Efter Katarina Jagellonicas död 1583 gifte han 1585 om sig med Gunilla Bielke (1568-97)
Karl IX Vasaätten. rightarrow.png
Konung över Sverige 1604 - 1611
Född 1550-10-04 i Stockholms slott.
Död 1611-10-30 i Nyköpings slott (D).
Begravd 1612-04-21 i Strängnäs domkyrka.
Riksförståndare 1599 - 1604, konung över Sverige 1604 - 1611. Arvsfurste vid födseln. Hertig med förläning av Södermanland, Närke och Värmland samt socknar i Västmanland och Västergötaland.

Han medverkade till Erik XIV:s avsättning men kom senare ofta i spänt förhållande till Johan III genom sin stridbara protestantism och sin månhet om sitt hertigdömes oavhängighet. Efter broderns död ledde Karl motståndet mot Sigismund och den katolska reaktionen. Det kom då till öppen brytning mellan Karl och riksrådet, vars främsta medlemmar efter Sigismunds nederlag vid Stångebro 1598 utlämnades till Karl och senare avrättades (Linköpings blodbad 1600). Karl var nu landets obestridde ledare, men antog kungatiteln först 1604 och lät kröna sig 1607. Genom den polska fejden invecklades Sverige även i Rysslands inbördesstrider. Slutligen kom Karl även i krig med Danmark (Kalmarkriget), så att han vid sin död lämnade i arv åt sonen Gustav II Adolf tre krig att avsluta.

Karl hade ärvt faderns folkliga, praktiska läggning och förmåga till politisk överblick men även hans maktlystnad och häftiga sinnelag. Han var gift två gånger: 1579 med Maria av Pfalz, med vilken han hade dottern Katarina, som blev mor till Karl X Gustav; 1592-1611 med Kristina av Holstein-Gottorp (1573-1625), med vilken han hade barnen Gustav Adolf om vilken Karl lär ha yttrat: ille faciet, lat, 'han ska göra det', åsyftande de uppgifter han själv inte mäktat slutföra, Karl Filip (1601-22), vilken 1611 var påtänkt som tsar av Ryssland, och Maria Elisabet. Illegitim son till Karl var Carl Carlsson Gyllenhielm.
Karl avled i sviterna av flera slaganfall.