En säregen historia om ett äktenskapsmål i Ljustorp (Y) 1773
Ur boken om Ljustorps pastorat av Jak. Alb. HammargrenEtt äktenskapsmål i Ljustorp av säregen beskaffenhet, handlade domkapitlet under Bremmings tjenstetid. Student Löfstadius såson det vill synas bördig från Ljustorp hade stått i någon otillåten förbindelse till en flicka vid namn Maragreta Juhl, som även synas hafva varit ett barn av pastoratet. Den 12 oktober 1723 hade båda kontrahenterna företräde inför domkapitlet, hvarvid Margareta Juhl, åtföljd af sin ombudsman, Länsmannen Lars Wiklander i Hässjö, yrkade att Löfstadius måtte åläggas att träda i äktenskap med henne. Löfstadius bested rättmätigheten af detta yrkande. Han hade aldrig gifvit Maragreta äktenskapslöfte och ville icke gifta sig med henne.Nu framtog emellertid Margareta "en sedel" - vi skulle kalla det ett kärleksbrev,- som Löfstadius hade skrifvit till henne kort före midsommar. Här förklarar han att han ville ingå "ett lika starkt förbund som David med Jonatan". Consitorium fann detta liktydigt med äktenskapslöfte. Förgäves protesterade Löfstadius, framhållande såson oss kan synas riktigt, att det mellan David och Jonatan rådde broderlig kärlek allenast. Inom consitorium förklarade man åter att då Davids kärlek till Jonatan gick i döden, och då den vidare enligt skriften var starkare än kvinnokärlek, så måste Löfstadius i och med det citerade uttrycket hafva givit Margareta äktenskapslöfte, och skulle om dettas följder och saken i öfrigt vidare rannsakas vid verdslig rätt.Huru saken aflöpp vid den verdsliga rätten finna vi af consistori protokoll af den 15 februare 1724. Den dagen resolverade nämligen domkapitlet på grun av hemställan af Selångers häradsrätt, att Margareta Juhl är att anse som Löfstadii hustru, att hon som sådan bör kyrktagas, att Löfstadius, om han är missnöjd med domen, må anhängiggöra sin talan i värdslig rätt. - detta sista i överenstämmelse med innehållet i resulotionen på presterskapets besvär af den 22 oktober 1723 §5 N:o2, - samt att Löfstadius icke får gifta sig med någon annan än Maragreta, förren han förlikt sig med henne.Den 1 juli 1724 infann sig Löfstadius i domkapitlet och uppläste en skrivelse, hvari Greta Juhl förklarade sig avstå från sina anspråk på äktenskap. Men domkapitlet hade icke förtroende för denna afsägelse och fordrade för dess godkännande att Greta Juhl skulle förhöras, antigen i domkapitlet eller af sin pastor, magister Brenning, hvarom bref skulle afgå till denne. Det visade sig ock snart att Margareta icke avstått från sina anspråk.Den 17 mars beslutar consistorum att lemna kyrkohere Bremming i Ljustorp i uppdrag att förmana Löfstadius till äktenskapets ingående. Bremming inrapporterar emmelertid den 7 april att Löfstadius vägrar att gifta sig med Margareta. Huru saken aflopp veta vi ej. 5 år senare vänder sig Löfstadius, som fortfarande synes vara student i Ljustorp, som saknar plats och sålunda intar en familjefader föga lämplig ställning, med en begäran till domkapitlet om att få plats vid någon skola i lappmarken. Han får till svar, att man vill ha honom i åtanke, när staten för lappmarknes skolor snart skall inrättas.Emmeleritd kan han få predika i Ljustorp, något som han aldrig synes hafva begärt. Om Löfstadius vidare öden få vi veta att han utnämndes till kaplan inom Jokmocks pastorat och afreste till sin nya beställning. Men på resan öfverraskades han af döden i Nordmaling våren 1730. Hans morfars far var löjtnant Mattias Pehrsson, Lövberg Ljustorps socken (Y). Mattias är en ana till mig på min farfars sida.Detta material har tillsänts mig av Lena Liljemark, Ljustorp. Överst på sidan
Ur boken om Ljustorps pastorat av Jak. Alb. HammargrenEtt äktenskapsmål i Ljustorp av säregen beskaffenhet, handlade domkapitlet under Bremmings tjenstetid. Student Löfstadius såson det vill synas bördig från Ljustorp hade stått i någon otillåten förbindelse till en flicka vid namn Maragreta Juhl, som även synas hafva varit ett barn av pastoratet. Den 12 oktober 1723 hade båda kontrahenterna företräde inför domkapitlet, hvarvid Margareta Juhl, åtföljd af sin ombudsman, Länsmannen Lars Wiklander i Hässjö, yrkade att Löfstadius måtte åläggas att träda i äktenskap med henne. Löfstadius bested rättmätigheten af detta yrkande. Han hade aldrig gifvit Maragreta äktenskapslöfte och ville icke gifta sig med henne.Nu framtog emellertid Margareta "en sedel" - vi skulle kalla det ett kärleksbrev,- som Löfstadius hade skrifvit till henne kort före midsommar. Här förklarar han att han ville ingå "ett lika starkt förbund som David med Jonatan". Consitorium fann detta liktydigt med äktenskapslöfte. Förgäves protesterade Löfstadius, framhållande såson oss kan synas riktigt, att det mellan David och Jonatan rådde broderlig kärlek allenast. Inom consitorium förklarade man åter att då Davids kärlek till Jonatan gick i döden, och då den vidare enligt skriften var starkare än kvinnokärlek, så måste Löfstadius i och med det citerade uttrycket hafva givit Margareta äktenskapslöfte, och skulle om dettas följder och saken i öfrigt vidare rannsakas vid verdslig rätt.Huru saken aflöpp vid den verdsliga rätten finna vi af consistori protokoll af den 15 februare 1724. Den dagen resolverade nämligen domkapitlet på grun av hemställan af Selångers häradsrätt, att Margareta Juhl är att anse som Löfstadii hustru, att hon som sådan bör kyrktagas, att Löfstadius, om han är missnöjd med domen, må anhängiggöra sin talan i värdslig rätt. - detta sista i överenstämmelse med innehållet i resulotionen på presterskapets besvär af den 22 oktober 1723 §5 N:o2, - samt att Löfstadius icke får gifta sig med någon annan än Maragreta, förren han förlikt sig med henne.Den 1 juli 1724 infann sig Löfstadius i domkapitlet och uppläste en skrivelse, hvari Greta Juhl förklarade sig avstå från sina anspråk på äktenskap. Men domkapitlet hade icke förtroende för denna afsägelse och fordrade för dess godkännande att Greta Juhl skulle förhöras, antigen i domkapitlet eller af sin pastor, magister Brenning, hvarom bref skulle afgå till denne. Det visade sig ock snart att Margareta icke avstått från sina anspråk.Den 17 mars beslutar consistorum att lemna kyrkohere Bremming i Ljustorp i uppdrag att förmana Löfstadius till äktenskapets ingående. Bremming inrapporterar emmelertid den 7 april att Löfstadius vägrar att gifta sig med Margareta. Huru saken aflopp veta vi ej. 5 år senare vänder sig Löfstadius, som fortfarande synes vara student i Ljustorp, som saknar plats och sålunda intar en familjefader föga lämplig ställning, med en begäran till domkapitlet om att få plats vid någon skola i lappmarken. Han får till svar, att man vill ha honom i åtanke, när staten för lappmarknes skolor snart skall inrättas.Emmeleritd kan han få predika i Ljustorp, något som han aldrig synes hafva begärt. Om Löfstadius vidare öden få vi veta att han utnämndes till kaplan inom Jokmocks pastorat och afreste till sin nya beställning. Men på resan öfverraskades han af döden i Nordmaling våren 1730. Hans morfars far var löjtnant Mattias Pehrsson, Lövberg Ljustorps socken (Y). Mattias är en ana till mig på min farfars sida.Detta material har tillsänts mig av Lena Liljemark, Ljustorp. Överst på sidan
