Pesongalleri - Slaget i Poltava 1709 (5g)

Poltava 1709

• Appelgren, Anders Chef för Östgöta infanteriregemente, överste. Fången i Poltava. • von Buschwaldt, George Chef för Jönköpings regemente, överstelöjtnant. Dog i Poltava. • Creutz, Karl Gustav 1660 - 1728 Kaptenlöjtnant 1677, överste för livregementet till häst 1704, generalmajor vid kavalleriet 1706. Chef för den högra kavalleriflygeln i Poltava. Fången vid Perevolotjina 1709, hemkommen 1722. General. • Cronman, Johan Chef för Kronobergs regemente • Dahlberg, Erik 1625 - 1703 Fältmarskalk (1693); greve. Dahlbergh tjänstgjorde som fortifikationsofficer vid armén i Polen och deltog som generalkvartermästarlöjtnant i Karl X Gustavs danska krig. 1674 stod han i spetsen för fortifikationen och bidrog aktivt till Karl XI:s seger över danskarna. Som generalguvernör över Livland (1696-1702) avvärjde han det polska angreppet på Riga 1700. Den mångbegåvade Dahlbergh utförde även ritningarna till bl a Karlstens fästning och rådhuset i Jönköping samt gjorde upp stadsplanerna för bl a Karlskrona och Karlshamn. Från 1661 ledde han utgivningen av praktverket Suecia antiqua et hodierna. Varnade utan resultat för ryssen. • Dahldorf, Generalmajor, Chef för Smålands kavalleri regemente • Fock, Gideon Chef för Västerbottens regemente, överstelöjtnant • Gyllenkrok, Axel 1665 - 1730 Generalkvartermästare, biträdde kungen under hans ryska fälttåg, fånge vid Moldau 1709, tidvis sinnessjuk av hårt arbete i Moskva och Sibirien. Återkom till Sverige 1722, landshövding i Göteborgs och Bohuslän. Hans egna högst personliga minnen från kriget utgavs i bokform 1913. • Gyllenstierna, Nils Greve och chef över Gyllenstiernas dragonregemente. Var 38 år 1709, hade skadats svårt vid Kalisz 1706 men återhämtat sig. • Hamilton, Hugo Johan 1668? - Generalmajor, chef för den vänstra kavalleriflygeln i Poltava, även chef för Östgöta kavalleriregemente. • Hielm, Nils 1667 - 1726 Volontär 1687, Överste för Stenbocks dragonregemente 1706. Fången vid Poltava 1709, hemkommen 1722. Generalmajor. • Horn, Carl Johan Kapen, Östgöta infanteriregemente • Horn, Gustav Chef över Norra Skånska kavalleriregementet. Fången i Poltava. • Hård, Carl Johan Chef för drabantkåren. Var 35 år 1709. • Karl XII 1682 - 1718 Svensk kung 1697 och samma år förklarad myndig, son till Karl XI. Karl invecklades 1700 i krig med Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland, som varade under hela hans regering. Efter snabba segrar över Danmark och Ryssland förlade Karl krigsskådeplatsen till Polen, där han 1702 i slaget vid Kliszów besegrade August II av Sachsen, vilken avsattes. I förbund med den nye kungen Stanislaw Leszczynski sökte han sedan besegra den ryske tsaren, Peter den store. Segern vid Holowczyn 1708 följdes av nederlaget vid Poltava 1709, varefter Karl tvingades fly till Turkiet, där han sökte förmå sultanen till krig mot tsaren. Efter kalabaliken i Bender 1713 företog Karl 1714 sin berömda sträckritt över kontinenten till Stralsund (2 175 km på 14 dagar). Vid Stralsunds fall 1715 begav sig Karl till Sverige, där han, fast besluten att fortsätta kampen, började mobilisera landets alla resurser, biträdd av baron Görtz. Rikets finanser var emellertid ansträngda till det yttersta och krigströttheten allmänt utbredd. 1718 ryckte Karl in i Norge, där han stupade vid belägringen av Fredriksstens fästning, Fredrikshald (nuvarande Halden). De rykten om lönnmord (bl a den dödande "kulknappen"), som snart kom i omlopp har varken bekräftats eller slutgiltigt vederlagts. Sitt storpolitiska maktspel genomförde Karl med stor hänsynslöshet. • Lagercrona, Anders 1654? - 1739 Generalmajor. Kolonnchef för fjärde kolonnen i Poltava. Fänrik vid Västerbottens regemente 1675, löjtnant där 10 aug 1676, kaptenlöjtnant maj 1677, regementskvartermästare 23 aug 1678, hovjunkare 1679, major vid Västerbottens regemente 19 feb 1694, överstelöjtnant där 3 dec 1696, generaladjutant 27 sept 1700, överste för Västerbottens regemente 14 okt 1702, generalmajor av infanteriet 24 feb 1704, friherre 3 juli 1705. Efter Poltava fick Lagercrona följa kungen till Bender. Där avskedades han emellertid 1710 från alla sina ämbeten samt befalldes att snarast ”packa sig bort, emedan H M:t ej vill mera veta av honom” (Kochen). Den omedelbara anledningen till onåden var att han i Karl XII:s närvaro hade grovt okvädat sin efterträdare som kunglig favorit och penningmakare, överste Grothusen. Temperament gjorde honom begränsat användbar i tjänsten. • Lewenhaupt, Adam Ludvig 1659 - 1719 Född april 1659 i svenska fältlägret utanför Köpenhamn, död 12 febr 1719 i Moskva. Kornett vid Nils Bielkes kavalleriregemente i bayersk tjänst 28 febr 1685, kaptenlöjtnant där 12 sept 1685, ryttmästare där 1686, major vid M W Nieroths infanteriregemente i holländsk tjänst maj 1689, överstelöjtnant där 13 april 1691, överste för eget infanteriregemente i holländsk tjänst 12 mars 1697, överste för Upplands, Västmanlands och Dala tremänningsinfanteriregemente 16 juli 1700, generalmajor av infanteriet och vikarierande guvernör i Kurland 14 april 1703, överbefälhavare för alla fälttrupper i baltiska provinsema 4 nov 1704, generallöjtnant av infanteriet 10 aug 1705, general av infanteriet och guvernör i Riga och Neumünde 14 juni 1706 (fullmakter antedaterade till 5 och 6 jan), tjänsteförrättande befälhavare för svenska armén i Ukraina 30 juni -1 juli 1709, riksråd 30 dec 1718. Lewenhaupt deltog med sitt regemente i huvudarméns operationer maj 1701 - jan 1702, men när denna sattes i rörelse mot Polen, lämnades han med sin ena bataljon (den andra gick med huvudarmén) kvar i Kurland till guvernören C M Stuarts disposition. Med fältstyrkan lyckades Lewenhaupt Saladen skingra en mångdubbelt starkare rysklitauisk kår den 19 mars 1703 vid. Segern gjorde honom omedelbart namnkunnig, o när den dödligt sjuke Stuart kort efteråt beviljades tjänstledighet, blev Lewenhaupt vikarierande guvernör. Lewenhaupt var 1704—1706 ensam bland högre svenska befälhavare i Östersjöprovinserna om att vinna återkommande framgång i sina aktioner mot fienden. En rysklitauisk armé upprevs fullständigt vid Jacobstadt 26 juli 1704 av en knappt hälften så manstark svensk-litauisk kår under Lewenhaupt s befäl, och hösten samma år återerövrade han och lät demolera nyckelfästningen Birsen. I juni 1706 blev Lewenhaupt överbefälhavare på den baltiska krigsskådeplatsen, där han gått från överste till steget under fältmarskalk på 38 månader. I slutet av juni 1708 sattes Lewenhaupts fältarmé, förstärkt till ca 12000 man, i marsch för att ansluta till huvudarmén i östra Polen. Lewenhaupt medförde en väldig tross i ca 1300 tunga vagnar. Lewenhaupts armé upphanns av tsarens huvudarmé vid Ljesnaja på förmiddagen 29 sept. Striden blev mycket hård och nästa dag lät Lewenhaupt förstöra det mesta av trossen och satte de återstående 6000 infanteristerna på trosshästarna och lämnade därmed ryssarnas huvudstyrka långt bakom sig. Lewenhaupt, vår äldsta fortlevande grevliga ätt, härstammande från Sten Eriksson av den ätt som senare kallade sig Leijonhufvud. General av infanteriet. Han ogillade Karl XII:s ryska fältåg. Utsågs till chef över infanteriet då Karl XII sårades i Poltava. Lewenhaupt genomförde den svenska kapitulationen vid Perevolotjina 1709. Personligen tapper, dog i Moskva. Lewenhaupts försvarshandlingar över hans agerande inför och under slaget vid Poltava och för kapitulationen strax därefter, som inte helt övertygar, utgavs i Historiska handlingar 34 av S. E. Bring 1952. • Mazepa, Ivan ca: 1640 - 1709 Kosackernas hetman i Ukraina. Mazepas försök att under stora nordiska kriget göra Ukraina självständigt genom att hösten 1708 sluta förbund med Karl XII misslyckades, och efter nederlaget vid Poltava följde han med till Bender, där han avled. Omstridd person, enligt vissa forskare ukrainsk frihetshjälte, enligt andra vinningslysten förrädare. • Maximilian Regementschef för de Skånska ståndsdragonerna. • Piper, Karl 1646 - 1716 Statsman; greve. Piper, som blev statssekreterare 1689, vann stort inflytande redan under Karl XI:s regering. 1697 utnämndes han till kungligt råd och blev Karl XII:s närmaste rådgivare i främst inrikes- men även utrikespolitiska frågor. Han medföljde kungen i fält som chef för fältkansliet, tillfångatogs vid Poltava 1709. Kunnig men osjälvständig. Organiserade i Moskva Centralorganisationen för krigsfångarna. Dog i ryskt fängelse i Nötenborg. • Posse, Carl Magnus 1660 - 1715 Sergeant under Karl XI:s krig, överste för livgardet 1706. Ledde gardets heroiska slutstrid vid Poltava 1709. Fången i Perevolotjina, död i Moskva. • Ramsvärd, Anders. Chef för adelsfanan • Ranck, Gustav Chef för kalmar regemente, överste. Stupade i Poltava. • Rehnsköld, Carl Gustav 1651 - 1722 Fältmarskalk. Född 6 aug 1651 i Stralsund, död 29 jan 1722 vid Läggesta gästgivaregård, Kärnbo (D). Fänrik vid Närke-Värmlands infanteriregemente 2 dec 1673, löjtnant vid Upplands infanteriregemente 26 juli 1675, vid Livgardet 12 febr 1676, ryttmästare vid Riksänkedrottningens livregemente till häst 21 aug 1676, överstelöjtnant där 5 nov 1677, överste och chef för Tyska livregementet till fot 26 juni 1689, kommendant på Landskrona kastell, överste och chef för Norra skånska kavalleriregementet 9 maj 1693, generalmajor av kavalleriet 27 juli 1696, generallöjtnant av kavalleriet och guvernör i Skåne 4 juli 1698, friherre 8 juli 1698, överste och chef för ett nyvärvat livdragonregemente 1699 (Kungliga Livregementets dragoner), general av kavalleriet 14 april 1703, fältmarskalk 27 dec 1705, greve 21 juni 1706, i rysk fångenskap 28 juni 1709-juli 1718, överbefälhavare i Skåne och Bohuslän 23 maj 1719. (1705); greve (1706, general av kavalleriet. I kriget mot Danmark 1676–79 deltog han med stor framgång och visade prov på goda befälsegenskaper och stor tapperhet, vilket medförde snabb karriär. Rehnsköld gjorde under 1690-talet stora insatser på den militära utbildningens och krigsplanläggningens områden i samband med indelningsverkets uppbyggande. När förhållandet mellan Danmark och Holstein tillspetsades 1699, inleddes förberedelser för en mobilisering av den svenska huvudarmén. I slutet av aug kallades Rehnsköld till Stockholm och fick av Karl XII i uppdrag att utarbeta en allmän plan till rikets försvar. Redan i dec s å förelåg försvarsplanen färdig, och den kom i allt väsentligt att ligga till grund för det operativa handlandet. I slaget vid Narva förde Rehnsköld befälet över svenskarnas vänstra flygel. Under de följande sex årens krig i Polen fick Rehnsköld alltmer självständiga befäl. Han besegrade sachsarna vid Fraustadt 1706 (Rehnskölds mest lysande seger) och förde sedan kungen sårats högsta befälet vid Poltava 1709. Han blev där tillfångatagen och utväxlades först 1718, varefter han deltog i kriget mot Danmark. Efter hemkommen 1718 talade han för fred med Ryssland. Hetlevrad och inbunden. Rehnsköld anses som en av Karl XII:s mest framstående militärer. • Ribbing, Johan 1642 - 1700 Generalmajor. Stupade i slaget vid Narva år 1700. Ansvarade där för kavalleriet. • Roos, Karl Gustav 1655 - 1722 Volontär i kejserlig tjänst 1674, löjtnant vid livgardet 1678, generalmajor 1706. Chef för Värmland-Närkes regemente. Chef för tredje kolonnen i Poltava Fången vid Poltava 1709. Återvänder till Sverige1722 men avlider i Åbo innan han kommer hem. I en bilaga till Lewenhaupts berättelser har han försökt försvara sitt uppträdande vid anfallet av redutterna i Poltava utan att läsaren blir mycket klokare. • von Schlippenbach, Wolmar Anton 1658 - 1739 Major vid garnisonsregementet i Riga 1678, överstelöjtnant 1688, överstelöjtnant vid Savolax- och Nyslotts läns regemente 1693, överste för ett värvat livländskt dragonregemente 1700, generalmajor vid kavalleriet 1701. Fången vid Poltava den 28/6 1709. Permitterad till Livland 1713. Byter därefter sida mitt under Det Stora Nordiska kriget och går i rysk tjänst. Avlider i december 1739 i Moskva. Gift med friherrinnan Helena von Liewen. • Siegroth - 1709 Chef för Dalregemenet, överstelöjtnant. Sårades dödligt vid anfallet av den tredje redutten i Poltava. • Sparre, Erik 1665 - 1726 Militär, diplomat, riksråd 1718, fältmarskalk 1719; greve. Sparre, som nått hög rang i fransk krigstjänst, förde under stora nordiska krigets senare skede underhandlingar med främmande makter om förbund till Sveriges hjälp. Kolonnchef för första kolonnen i Poltava 1709. Chef för Västmanlands regemente. • Stackelberg, B. Otto Generalmajor, tillhörde generalstaben. Kolonnchef för andra kolonnen i Poltava 1709. Fången där. Var 47 år 1709. Estländare. • Stiernhöök, Gustav Chef för Upplands regemente, överstelöjtnant. Stupade i Poltava. • Ulfsparre, Carl Gustav Chef för Skaraborgs regemente, överste. Stupade i Poltava. • von Weidenhaijn, Gabriel Chef för Södermanlands regemente, överstelöjtnant. Stupade i Poltava, träffades av en kanonkula. • Wennerstedt, Anders Chef för Upplands dragonregemente. Var 59 år i 1709. • Örnestedt, Livdragonregementets chef. Källor, Poltava: (5) sid 436-495, (7) sid: 110 - 116, (8) sid: hela boken, (9) vissa namn som fanns med där

Föregående sida

Berömda svenska slag, 1700-tal (5g)

xxxx Mil xxxxx

xxxxxxxxxxxxx

Innehåll denna sida:

Berömda svenska slag, 1700-tal:

Avsnittet “Stora Nordiska Kriget” är uppdelad på flera sidor:

Källreferenser, 1700-tal

• 1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989 • 2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977 • 3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren, Jan Lindegren, 1992 • 4. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994 • 5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995 • 6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson 1976 • 7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959 • 8. Poltava. Peter Englund, 1988 • 9. Karl XII:s levnad. Frans G. Bengtsson (3:e utgåvan), 1989 • 10. Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 – 1719. Svante Hedin, 1986 • 11. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866 • 12. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL (CD) • 13. Svensk militärhistorisk atlas, 2000 • 14. Svenska äventyr, 800 - 1710, 1710 – 1780. Lars Widding m.fl. 1996 • 15. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998