Erik XIV Vasaätten

Konung av Sverige 1560 - 1568
Född 1533-12-13 i Stockholms slott, Stockholm (AB).
Död 1577-02-26 i Örbyhus slott, Vendel (C).
Svensk kung 1560-68, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Genom Arboga artiklar 1561 stärkte Erik riksenheten och skaffade sig, genom inrättandet av en överdomstol, Konungens högsta nämnd (Höga nämnden), med Jöran Persson i spetsen, ett verktyg för sin personliga maktutövning. Han inledde den expansiva svenska Östersjöpolitiken genom förvärvet av Estland 1561 och kom 1563 i krig med Danmark och Lübeck (nordiska sjuårskriget), under vilket han visade sig äga militär organisationsförmåga.

Den inrikespolitiska åtstramningen föranledde konflikt med brodern Johan och högadeln. Eriks sjukliga misstänksamhet och häftighet ledde till Sturemorden 1567. Då han samma år äktade Karin Månsdotter gjorde adeln med hertigarna i spetsen uppror. Erik fråntogs kronan och hölls sedan fången på olika slott i Sverige och Finland, tills han på Örbyhus slott sannolikt mördades på befallning av Johan III. Erik var rikt begåvad, hade mångsidiga intressen och stod på höjden av sin tids bildning.