Drottning
Född 1513-09-24.
Död 1535-09-23 i Stockholm.
Begravd i Uppsala domkyrka.
Katarina av Sachen-Lauenburg.
Född 1513-09-24. Död 1535-09-23 i Stockholm.
       
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Relationer och barn

Gift 1531-09-24.

Gustav I Eriksson Vasa.
Kung av Sverige 1523 - 1560
Född 1496-05-12 i Lindholmens gård (C).
Död 1560-09-29.
Begravd 1560-12-21 i Uppsala domkyrka.
Son till riksrådet Erik Johansson Vasa och Cecilia Månsdotter av Eka. Som Sten Sture d y:s nära frände deltog Gustav Vasa i striden vid Brännkyrka 1518 och var bland den gisslan som förrädiskt tillfångatogs av danskarna samma år. Från fångenskapen i Jylland flydde han via Lübeck åter till Sverige, där han på våren 1521 reste Dalarna i uppror mot Kristian II, som hösten innan krönts till svensk kung. Stockholm intogs med hjälp från Lübeck och Gustav Vasa, som 1521 blivit riksföreståndare, valdes 6 juni 1523 till Sveriges kung.

Vid Västerås riksdag 1527 genomdrevs reformationen och kyrkogodsens reduktion. Åtgärden var närmast ekonomiskt betingad och motiverades med rikets stora skuld till Lübeck. Under de följande åren lade Gustav Vasa grunden till den moderna centralmakten genom sina administrativa reformer, särskilt på finansförvaltningens område. Det medeltida länsväsendet avvecklades efter hand. Kronan tog ett fast grepp om skatteuppbörden genom en systematisk inventering av byar och gårdar. Skatteobjekten upptecknades i kronans jordeböcker och redovisades därefter årligen i fogdarnas räkenskaper.

Liksom sina föregångare under unionstiden, Engelbrekt och Sturarna, förstod Gustav Vasa att för sina syften utnyttja bondeklassen, som nu regelbundet kallades till riksdagar och provinsmöten. Han säkrade bland annat sin dynastis fortbestånd genom arvrikets införande vid riksdagen i Västerås 1544. Reformationen och de nya, ofta hårdhänta uppbördsmetoderna väckte dock tidvis stark opposition hos bönderna och ledde till en serie farliga uppror (se dalupproren, Nils Dacke). Mot slutet av Gustav Vasas regering drogs Sverige in i den baltiska politiken genom Ordensstatens sönderfall. Därmed inleddes den rivalitet med Ryssland och Polen som skulle prägla den fortsatta utrikespolitiken.

Erik XIV Vasaätten. rightarrow.png
Konung av Sverige 1560 - 1568
Född 1533-12-13 i Stockholms slott, Stockholm (AB).
Död 1577-02-26 i Örbyhus slott, Vendel (C).
Svensk kung 1560-68, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Genom Arboga artiklar 1561 stärkte Erik riksenheten och skaffade sig, genom inrättandet av en överdomstol, Konungens högsta nämnd (Höga nämnden), med Jöran Persson i spetsen, ett verktyg för sin personliga maktutövning. Han inledde den expansiva svenska Östersjöpolitiken genom förvärvet av Estland 1561 och kom 1563 i krig med Danmark och Lübeck (nordiska sjuårskriget), under vilket han visade sig äga militär organisationsförmåga.

Den inrikespolitiska åtstramningen föranledde konflikt med brodern Johan och högadeln. Eriks sjukliga misstänksamhet och häftighet ledde till Sturemorden 1567. Då han samma år äktade Karin Månsdotter gjorde adeln med hertigarna i spetsen uppror. Erik fråntogs kronan och hölls sedan fången på olika slott i Sverige och Finland, tills han på Örbyhus slott sannolikt mördades på befallning av Johan III. Erik var rikt begåvad, hade mångsidiga intressen och stod på höjden av sin tids bildning.