Ingrid Björnsdotter

Claes Örnhielm.
Rikshistiograf och professor
Född 1627-12-22 i Linköping 1 .
Död 1695-05-19 i Stockholm 1 .
Adlad Örnhielm 1684 (före adlandet Arrhenius). Inskriven vidUppsala universitet 1650 där han flitigt studerade teologi, österländska språk och framförallt historia. Blev docent 1660. Blev 1657 anställd som lärare åt Gabriel Oxenstiernas son Gabriel och fick 1664 följa som dennes informatör på en tre år lång utrikesresa. Utnämndes till professor i historia vid Uppsala universitet 1668. Tillsattes 1669 av Magnus Gabriel De La Gardie som assessor i det nyinrättade antikvitetskollegiet och förordnades 1679 till rikshistiograf. Fortsatte att vara professor tills 1687 då han blev universitetsbibliotekarie. 1689 utsågs han till censor librorum. Erhöll 1693 titeln som Kunglig sekreterare. Var i tolv år Östgöta nations inspektor.Örnhielm var på sin tid en av de utmärktaste lärarna vid universitetet. Hans lärjunge Lagerlöf omtalar: "med hvilken omfattande lärdom, med hvilken snabbhet i ordvalet, med hvilken omfattande lärdom, med hvilken språkglans i föredraget han förnöjde alla både tankens och örats fordringar".Örnhielms viktigaste bidrag till den historiska froskningen är en serie avskrifter av påvebullor och brev rörande kloster och kyrkor, där orginalen kan vara förlorade. Samlingen förvaras i riksarkivet och tillhör Vitterhetsakademin. Har utgivit ett femtiotal dissertationer, en bibliografi över Pontus Gabriel De La Gardie (1690) samt "Historiae svenanum gothorumque ecclesiasticae libri IV" (1689).[Nationalencyklopedin, tjugonde bandet (1996). Bokförlaget Bra Böcker][Svensk uppslagbok, band 32, sid 761. Förlagshuset Norden AB, Malmö, 1947-1955)][Östgötars minne, sid 45-46]

Johan Arrhenius.
Handlare i Norrköping
Född 1630.
Död 1692.

Jacob Arrhenius.
Professor, räntmästare och psalmförfattare
Född 1642-10-31 i Linköping (E).
Död 1725-04-13 i Uppsala (C).
Student vid Uppsala universitet. Efter avslutade akademiska studier ingick han 1667 i det då nyss i Uppsala inrättade antikvitetskollegium som notarie, men lämnade efter några år denna befattning och återvände till universitetet. Blev 1677 akademisekreterare och adjunkt samt 1680 akademie räntmästare. Som räntmästare inlade han många och stora förtjänster genom upprättandet av räntekammaren. På uppdrag av Karl XI genomförde han en sträng men effektiv revision av Uppsala universitets intrasslade ekonomi. Blev 1687 utsedd till professor i historia, ett ämbete han 1716 överlät till förmån för äldste sonen Lars. Var Östgöta nations inspektor i 28 år mellan 1693 och 1721

Arrhenius har även författat flera av de kända psalmerna och utgav 1689 ett häfte "Psalme-profwer" (utökad upplaga 1691), som till största delen är översättningar från tyskan. Han var tidens främste företrädare för den förpietistiska Jesusfromheten. I 1695 års psalmbok återfinns ett trettiotal av hans psalmer och i 1986 års psalmbok ingår sju av dem, bland annat den kända "Jesus är min vän den bäste". I Svenskt biografiskt handlexikon skrivs: "Det hör väl till sällsyntheterna att ett så praktiskt sinnelag förenas med ovanliga skaldegåfvor, och dock har Arrhenius lämnat prof på sådana i flera synnerligen vackra och anderika psalmer." Karl Waburg skriver i Svensk litteraturhistoria i sammandrag att Arrhenius var en "framstående psalmsångare, mer elegisk, mild och vek än hans samtida." Bosatt på sin gård Hämringe i Uppsala.