Jacob Arrhenius

Professor, räntmästare och psalmförfattare
Född 1642-10-31 i Linköping (E).
Död 1725-04-13 i Uppsala (C).
Student vid Uppsala universitet. Efter avslutade akademiska studier ingick han 1667 i det då nyss i Uppsala inrättade antikvitetskollegium som notarie, men lämnade efter några år denna befattning och återvände till universitetet. Blev 1677 akademisekreterare och adjunkt samt 1680 akademie räntmästare. Som räntmästare inlade han många och stora förtjänster genom upprättandet av räntekammaren. På uppdrag av Karl XI genomförde han en sträng men effektiv revision av Uppsala universitets intrasslade ekonomi. Blev 1687 utsedd till professor i historia, ett ämbete han 1716 överlät till förmån för äldste sonen Lars. Var Östgöta nations inspektor i 28 år mellan 1693 och 1721

Arrhenius har även författat flera av de kända psalmerna och utgav 1689 ett häfte "Psalme-profwer" (utökad upplaga 1691), som till största delen är översättningar från tyskan. Han var tidens främste företrädare för den förpietistiska Jesusfromheten. I 1695 års psalmbok återfinns ett trettiotal av hans psalmer och i 1986 års psalmbok ingår sju av dem, bland annat den kända "Jesus är min vän den bäste". I Svenskt biografiskt handlexikon skrivs: "Det hör väl till sällsyntheterna att ett så praktiskt sinnelag förenas med ovanliga skaldegåfvor, och dock har Arrhenius lämnat prof på sådana i flera synnerligen vackra och anderika psalmer." Karl Waburg skriver i Svensk litteraturhistoria i sammandrag att Arrhenius var en "framstående psalmsångare, mer elegisk, mild och vek än hans samtida." Bosatt på sin gård Hämringe i Uppsala.