Copyright © Hans Högman 2017-10-26
De många svenska
krigen - 1700-tal
Svenska krig - 1700-tal
1700-1721, Krig med Ryssland, Danmark och
Polen/Sachsen m.fl. "Det stora nordiska
kriget"
Strax före krigsutbrottet ingår Ryssland, Polen och
Danmark i ett anfallsförbund mot Sverige. De vill alla
åt svenska landområden, Ryssland vill åt
Östersjökusten, Polen vill åt Livland och Danmark vill
ta tillbaka Skånelandskapen. De var övertygade om
att Sverige skulle vara svagt efter Karl XI död 1697,
framför allt med en ung oerfaren regent, Karl XII. De
skulle dock få möta en av Europas bästa armé vid
denna tidpunkt, den karolinska armén.
Läs mer om Det stora nordiska kriget
Allierad med Sverige: Mazepa och hans kosacker.
Några av slagen i kriget.
Karl XII tar förts itu med Danmark som besegras,
fred i Traventhal den 8 augusti 1700.
Efter att Danmanrk besegrats vänder sig Karl XII mot
öster befriar den svenska fästningen i Narva som
belägrats av ryssarna.
Stor svensk seger i Narva den 20 november 1700.
Därefter är det Polen och Augusts tur:
Övergången av Düna 9 juli 1701 då sachsarna
besegras.
1702-1704 fälttåg i Polen. Fred i Warszawa den 18
november 1705 med Polen.
1706 Slaget vid Freustadt
August ger upp, fred i Altranstädt den 14
september 1706 med Sachsen.
Hösten 1707 vänder sig nu Karl XII åter mot Ryssland
och den långa marschen österut mot Moskva
påbörjas.
Svensk seger över ryssarna vid Holowczyn den 30
juni 1708.
Stort svenskt nederlag den 28/6 1709 i Poltava.
Armén kapitulerar i Perovolotjno den 1/7.
Nederlaget i Poltava får vittgående konsekvenser för
Sverige. Danmark och August/Polen förklarar nu åter
krig med Sverige.
1709-1720 krig med Danmark. Slaget i Helsingborg
den 28/2 1710 då danskarna besegras. Danskarna
lämnar Skåne och koncentrerar sig istället på de
svenska besittningarna i Nordtyskland.
I Baltikum faller de sista fästena Riga, Reval och
Pernau i ryssarnas händer 1710.
1712-1713 krig med Sachsen.
Stenbock landstiger i Nordtyskland 1712 och
besegrar en kombinerad armé av danskar och
sachsare i Gadebush den 9 december 1712.
Svensk kapitulation i Tönningen den 6/5 1713 efter
total brist på förnödenheter..
Ryssarna går in i Finland 1713 och hela Finland faller
i Rysslands händer 1714.
Under 1715 förklara både Preussen och Hannover
Sverige krig.
1716 Första fälttåget i Norge
1718 Det andra norska fälttåget. Karl XII stupar den
30 november 1718 vid Fredrikshald.
1718 Armfeldts fälttåg i Trondheim
Den 28 oktober 1719 ingår Sverige ett stillestånd
med Danmark på 6 månader.
1719-1721 Ryska skärgårdsflottan härjar längs
svenska kusten. Slaget vid Södra Stäket den 13/8
1719
Under 1720 ställer England sin flotta till Sveriges
förfogande. Denna förstärkning av den svenska
flottan fortsätter fram till freden 1721.
•
Fred den 9 november 1719 i Stockholm med
England/Hannover. Sverige avstår både Bremen
och Verden.
•
Fred den 21 januari 1720 i Stockholm med
Preussen. Sverige avträder landområden i
Pommern, områdena söder om floden Peene
och öster om Oder samt öarna Usedom och
Wollin.
•
Fred den 3 juni 1720 i Stockholm med
Danmark. Inga landavträdelser.
•
Fred den 30 augusti 1721 i Nystad med
Ryssland. Sverige får avträda södra delarna av
Kexholms län, Viborgs län, Ingermanland,
Estland med Ösel och Dagö samt Livland.
Ryssland får utrymma Finland.
•
Någon formell fred sluts aldrig mellan Sverige
och Polen och Sachsen. Däremot, den 28 april
1729 avslutar Sverige kriget med Sachsen
genom att de båda länderna skriver på en
deklaration om vänskap. En liknande
deklaration undertecknas med Polen den 26
september 1732.
Detaljerad beskrivning av fredsavtalen.
Gränser år 1700
Landvinningar:
- Bremen, Verden
- Vorpommerns södra del
- Ingermanland
- Del av Kexholms och Viborgs län
- Livland, Estland
Karta, Sverige 1719-1721
Se mer detaljerad karta.
1741-1742, Krig med Ryssland, "Hattarnas
ryska krig"
Efter det stora nordiska kriget förlorade Sverige inte
bara många de utländska provinserna utan även en
del av sydöstra Finland. Under 1730-talet växer
tankar sig allt starkare på att återta de förlorade
områdena, främst områdena i sydöstra Finland.
I Sverige finns vid denna tidpunkt två dominerande
politiska grupperingar, hattpartiet och mösspartiet.
Hattarna var för krig och när de får makten börjar
förberedelserna. Redan 1739 överförs trupper över
till Finland. I Ryssland pågår en tronföljdkris och
hattarna tänker nu utnyttja denna situation. Man
räknar även på hjälp från Turkiet, Danmark, Polen
och Preussen. Genom att stödja tsar Peter I:s dotter
Elisabeth i kampen om den ryska tronen, skulle
Sverige kunna återfå omfattande landområden.
Någon bekräftelse på detta får man dock inte. I
Sverige stärks krigshetsen mot Ryssland, då det
diplomatiska sändebudet major Malcolm Sinclair
mördas av rysk militär i Schlesien.
Trots varningar om dålig militär beredskap förklarar
Sverige krig mot Ryssland den 28 juli 1741. Sverige
kom dock att stå utan allierade i kriget förutom att
Frankrike bistår Sverige med subsidier, dvs.
finansiellt stöd.
När kriget bryter ut uppgår de svenska styrkorna i
Finland till cirka 18.000 man. En svensk framgång är
beroende av ett snabbt agerande.
Sammandragningen av de svenska trupperna går
dock långsamt och armén är dåligt utrustad.
Ryssarna är medveten av de svenska planerna och
samlar en armé vid Viborg för att möta det svenska
anfallet. Innan svenskarna hinner gå till anfall går,
den 22 augusti, den ryska styrkan in i Finland med
10,500 man. Ryssarna går mot Villmanstrand.
Svenskarna som endast har drygt 3.000 man i
området väljer att gruppera på ett öppet fält söder
om Villmanstrand för att möta ryssarna, istället för
att retirera och vänta på den svenska huvudstyrkans
ankomst. Man hade även kunnat försvara sig från
fästningen i Villmanstrand men befälhavaren
Wrangel valde av någon anledning att möta
ryssanna på fältet.
Den 23 augusti 1741 anfaller ryssarna den
numerärt underlägsna svenska styrkan vid
Villmanstrand. Anfallet slutar med en rysk seger.
Efter slaget drar sig ryssarna tillbaka till Viborg.
I november 1741 gör svenskarna ett anfall in på
ryskt område men då man får nyheten att
prinsessan Elisabeth gjort en statskupp och
befälhavaren Lewenhaupt gör nu halt. Den 6
december 1741 ingår Sverige och Ryssland i en
vapenvila.
Den 25 februari 1742 avbryter ryssarna vapenvilan.
En stor rysk styrka på cirka 26.000 man samlas i
Viborg och i juni tågar man in i Finland. Svenska
fältarmén i Finland räknade vid denna tidpunkt
endast 12,000 man. En försvarsställning förbereddes
vid Mendolaxpasset, två mil sydost om
Fredrikshamn. Styrkan vid passet retirerade dock när
ryssarna anlände. Svenska armén fortsätter att
retirera undan den ryska framryckningen. I augusti
har svenskarna retirerat till Helsingfors. Den svenska
officerskåren står nu på gränsen till myteri mot sina
odugliga chefer. Den 24 augusti 1742 tvingas
svenska armén till kapitulation.
Armén kan dock återvända till Sverige.
Under vintern förbereds ett återtagande av Finland.
Den 15 mars 1743 återtas Åland. I april tvingas
ryssarna i norra Finland att retirera. Den svenska
galärflottan anfaller den ryska galärflottan vid Korpo
ström den 20 maj 1743. Slaget slutar med rysk seger.
Den 4 juni möts den svenska och den ryska
örlogsflottan vid Hangö udd men ryssarna drar sig
tillbaka utan strid.
De högsta befälhavarna i Finland, generalerna
Charles Emil Lewenhaupt och Henrik Magnus von
Buddenbrock ställs till svars för sina misslyckanden
under kriget och döms till att ”mista liv, ära och gods”
och de avrättas under sommaren 1743.
Den 7 augusti 1743 sluts ett fredsavtal mellan
Sverige och Ryssland i Åbo.
En förutsättning från ryssarnas sida var att Adolf
Fredrik av Holstein skulle utses till ny tronarvinge vid
Fredrik I:s död. Kronprins Frederik av Danmark var
en populär kandidat i Sverige till att efterträda den
barnlöse Fredrik I av Sverige.
Ryssarna fruktade dock en svensk-dansk allians och
krävde därför i fredsförhandlingarna att Sverige
skulle välja Adolf Fredrik av Holstein till ny kung efter
Fredrik I. Ryssarna var beredda på att återlämna
större delen av Finland om Sverige gick med på
Rysslands val av svenskt tronarvinge.
Sverige accepterar villkoren och behöver enbart
avträda Kymmenegårds län fram till den västligaste
grenen av Kymmene älv samt Nyslott med
angränsande område av Savolax
öster om sjön Saimen.
Landvinningar:
- Del av sydöstra Finland, främst
stora delar av Kymmenegårds län
Karta, Sverige 1743
Se mer detaljerad karta.
1757-1762, Krig med Preussen, "Pommerska
kriget"
Allierad med Sverige: Frankrike, Ryssland, Österrike,
Sachsen och Spanien.
På kontinenten så pågick vid denna tid det Europeiska
sju-årskriget. Bakgrunden till detta krig var den
Preussiska erövringen av Schlesien från Österrike år
1741. Detta ledde till ett förbund mellan Österrike,
Sachsen, Frankrike och Ryssland riktat mot Preussen.
Preussen som var allierad med England/Hannover
avvaktar inte alliansens angrepp utan anfaller år
1756 Sachsen. Hannover var mellan åren 1714-1837 i
personalunion med England.
Alliansen mot Preussen gör nu stora ansträngningar
för att även få med Sverige i kriget mot Preussen.
Sverige väljer att gå med i kriget och Sveriges
deltagande i kriget brukar kallas det Pommerska
kriget.
Efter freden i S:t Germain 1679 och freden i
Stockholm 1720 under det stora nordiska kriget
förlorade Sverige delar av Vorpommern till Preussen.
Detta var områden som Sverige nu hoppades kunna
återta.
Både Frankrike och Österrike garanterade detta i
utbyte mot ett svenskt deltagande. Vidare lovade de
subsidier till Sverige.
Hattpartiet som har makten i Sverige antar anbudet.
Underhållet av armén var vid denna tidpunkt mycket
illa skött och armén var egentligen inte redo att gå ut
i krig.
Den 13 september 1757 rycker svenska trupper
från Pommern in på Preussiskt område. Någon
krigsförklaring gavs aldrig. Motståndet var svagt och i
slutet av månaden är öarna Usedom och Wollin åter i
svenska händer. I oktober uppgick den svenska
styrkan till 20.000 man. I slutet av året har dock
Preussen återtagit det mesta av de svenska
erövringarna.
Sommaren 1758 återupptas den svenska offensiven
och i augusti rycker 17.000 svenskar i et det
brandenburgska Preussen. I september går
preussarna till motanfall och tvingar svenskarna att
dra sig tillbaka. Den 26 september 1758 förlorar
Sverige ett slag vid Tarnow men den 28 september
1758 vinner svenskarna ett slag vid Fehrbellin.
Den 10 september 1759 utkämpas ett sjöslag mellan
svenska och preussiska galärer vid Frisches Haff, ett
slag som Sverige vinner. I och med att preussarna
förlorade kontrollen över vattenvägarna drar sig de
preussiska styrkorna bort från Usedom och Wollin
som erövras av svenskarna.
Den 28 januari 1760 vinner Sverige ett slag mot den
preussiska armén vid Anklam. Den preussiska
generalen Manteuffel tas till fånga. Den svenska
armén är vid denna tidpunkt väl rustad.
Under 1761 sker inga större fältslag. I oktober intar
svenskarna staden Malchin.
Den 2 januari 1762 vinner Sverige en seger vid Neu
Kahlen.
Våren 1762 inleds fredsförhandlingar mellan Sverige
och Preussen och en vapenvila inleds den 7 april.
Den 22 maj 1762 kan fredsavtalet undertecknas i
Hamburg. Inga landavträdelser behöver göras av
någon av parterna.
Fredsavtalet i korthet:
•
Freden från 1720 mellan Sverige och Preussen
stadfästs
•
Sverige skal utrymma alla ockuperade orter på
preussiskt område
•
Sverige förbinder sig att inte vidare delta i
fientligheterna mot Preussen
Slutet på det europeiska sju-årskriget:
Under 1761 faller ministären Pitt i England. Han var
den drivande kraften till Englands stöd till Preussen.
England intar nu en neutral hållning i kriget vilket
försvårar situationen för Preussen. I början av år
1762 avlider den ryska kejsarinnan Elisabeth och
efterträds av Peter III. Han är mer Preussen vänlig
och kan tänkas byta sida i kriget. Det var under dessa
premisser som Sverige inledde fredsförhandlingar.
Sommaren 1762 dödas dock Peter III och Ryssland
intar en neutral hållning till kriget. Preussen har
framgångar i kriget under sommaren 1762 och i
november drar sig Frankrike ur kriget. Österrike står
nu ensamt kvar och sluter slutligen fred med
Preussen den 15 januari 1763 i Hubertsburg nära
Dresden. Schlesien gick därmed förlorat för
österrikarna.
Landvinningar: +- noll
Se detaljerad karta.
1788-1790, Krig med Ryssland, "Gustav III:s
ryska krig"
Gustaf III inleder ett krig med Ryssland 1788. Orsaken
var framför allt för att vinna inrikes- och utrikes
fördelar.
Gustav III var i behov av att stärka sin popularitet. Ett
krig skulle lösa många av hans inrikespolitiska
problem.
Gustav vänder blickarna österut och ser Ryssland
som ett lämpligt mål.
En målsättning med ett krig med Ryssland skulle vara
att återta de provinser som förlorades till ryssarna
efter det Stora nordiska kriget och efter Hattarnas
krig.
Ytterligare en anledning till att ett krig med ryssarna
stod högt på dagordningen var att Ryssland blandade
sig i Sveriges inre angelägenheter.
Gustav den III hade dock inte tillstånd enligt
grundlagen att starta ett angreppskrig och Ständerna
var inte beredda att bevilja ett sådant.
Gustav III funderar nu om han kan provocera
ryssarna till ett krig. Natten till den 27 juni 1788
uppstår en skottväxling mellan svenska och ryska
gränsstyrkor vid Puumala sund i Savolax
gränsområden. Sannolikt var detta svenskar utklädda
till ryssar som fingerade ett anfall mot den svenska
gränsstyrkan. Skottlossning uppstår mellan
vaktstyrkan och angriparna.
Detta var den anledning Gustav den III behövde för
att starta kriget mot Ryssland.
Läs mer om Gustav III:s ryska krig.
Fred i Värälä den 14 augusti 1790.
Se även det Viborgska gatloppet den 3 juli 1790.
Den 9 juli 1790 vann den svenska flottan en av sina
största segrar i Slaget vid Svensksund.
Landvinningar: +- noll
Se detaljerad karta.
1788-1788, Krig med Danmark,
"Teaterkriget"
Gustaf III inleder ett krig med Ryssland 1788. Kungen
hade dock inte tillstånd enligt grundlagen (1772 års
regeringsform) att starta ett angreppskrig utan
ständernas godkännande och de var inte beredda att
bevilja ett sådant.
Natten till den 27 juni 1788 uppstår en skottväxling
mellan svenska och ryska gränsstyrkor vid Puumala
sund i Savolax gränsområden. Sannolikt var detta
svenskar utklädda till ryssar som fingerade ett anfall
mot den svenska gränsstyrkan.
Detta var den anledning Gustav den III behövde för
att kunna starta ett krig mot Ryssland.
Det fanns ett missnöje inom officerskåren. I Finland i
augusti 1788 bröt det s.k. Anjala upproret ut bland
officerarna. Mitt under det brinnande kriget
undertecknade 113 officerare en förbundsakt där de
förklarade kriget olagligt samt lade ned vapnen för
att på eget bevåg förhandla fram en fred med
Ryssland.
Det restes även krav på kungens avgång och på
ständernas inkallande.
Samtidigt med Anjalaupproret fick Gustav III
ytterligare ett problem på halsen. I slutet av augusti
1788 kom Danmark med en krigsförklaring.
Danmark hade i ett traktat med Ryssland från 1773
förbundit sig att ställa upp med trupp och
flottenheter om Ryssland skulle bli angripen av
främmande makt. Efter att kriget med Sverige var ett
faktum satte ryssarna stor press på Danmark att leva
upp till traktaten.
I augusti 1788 förklarar därför Danmark krig med
Sverige.
Gustav III uppfattade danskarnas krigsförklaring som
något positivt. När han den 21 augusti mottar
meddelandet i Finland utbrister han ”Jag är räddad”.
Nu kan han ena det svenska folket mot ett
gemensamt mål. Danskhatet var fortfarande i högsta
grad levande. Nu kan dessutom de upproriska
officerarna och övrig opposition framställas som
förrädare. Gustav III lämnar nu Finland för att ta
hand om det nya hotet.
Den 24 september går en dansk styrka på 8.000 man
in i Bohuslän från det danska Norge. Styrkan står
under befäl av prins Karl av Hessen. I Kvistum, norr
om Uddevalla finns en svensk enhet på 700 man.
Den 29 september blir de kringrända av den betydligt
större danska styrkan och tvingas kapitulera.
Den 6 oktober är danskarna framme i Göteborg.
Gustav III var personligen på plats i Göteborg för att
se till att stadens fästningsverk sattes i så gott skick
som möjligt. Fästningsverken var i bra skick och
besättningen omfattande när danskarna anlände och
krävde att staden skulle kapitulera. Danskarna får ett
bestämt nej till svar.
Vid denna tidpunkt fanns även det engelska
sändebudet sir Huges Elliot på plats i Göteborg. Elliot
var en stor vän av Sverige och uppmanar den danske
befälhavaren att ingå i en vapenvila. Ett stillestånd på
8 dagar sluts den 9 oktober 1788. Stilleståndet förlängs
med ytterligare 4 veckor på initiativ av det preussiska
sändebudet greve Adriam Heinrich von Borcke, som
också anlänt till Göteborg. Senare förlängs
stilleståndet till den 1 maj 1789.
Under oktober finner danskarna sin position hotad
på grund av de svenska rustningarna. Den 12
november 1788 drar de sig därför tillbaka över den
norska gränsen.
Det dansk-svenska kriget håller så när på att utbryta
igen då det uppdagades att svenskarna var på väg att
sänka ett antal ryska krigsfartyg i Köpenhamn.
Under 1789 ökar både England och Preussen det
diplomatiska trycket på Danmark. England är
intresserad av att bevara jämvikten i Norden och att
hålla handelsvägarna öppna. Vidare vill de att Sverige
med all energi skall kunna ägna sig åt kriget med
Ryssland. Samtidigt hotar Preussen med att ockupera
Holstein om inte danskarna skulle dra sig ur kriget
med Sverige.
Den 9 juli 1789 avger slutligen Danmark en
neutralitetsdeklaration. Då Danmark dragits in i
kriget på grund av traktaten med Ryssland, som en
slags ”hjälpmakt”, krävde dåtidens internationella rätt
inte att ett regelrätt fredsavtal skulle upprättas.
Landvinningar: +- noll
Se detaljerad karta.
