Carl Axel Arrhenius

Kemist, överstelöjtnant
Född 1757-03-29 i Stockholm (AB).
Död 1824-11-20.
Redan i ungdomen anställd vid artilleriet, utmärkte han sig under kriget 1788-90 för mod och skicklighet, På den militära banan fortgick han till major 1801 och t.f. generalfälttygmästare samt inspektör för kruttillverkningen i riket. Vid sidan av dessa befattningar har han inom vetenskapen erövrat sig ett namn, såsom en av Sveriges främste kemister.

Understödd av Gustav III beger sig 1787 Arrhenius tillsammans med överdirektör vid kontrollverket, Carl Bernard Wadström och botanistprofessorn Anders Sparrman på en vetenskaplig och kommersiell resa till Senegal. Gustav III:s mål var att grunda en ny svensk koloni i Afrika, ämnad för guld- och slavhandel. Herrarna tvingades dock återvända till Europa eftersom de inte hittade någon lämplig ledig koloni. På återresan besökte Arrhenius Paris, där den sista striden just då utkämpades mellan Berthollet och Lavoisier om den senares antifloriska kemi. Arrhenius blev genast vunnen för den nya läran och var således den förste, som i Sverige fortplantade teorin om kroppens syresättning och därmed förbundna förbränningsfenomen. Var 1817 ledamot av Vetenskapsakademien.