Adolf Ludvig Ribbing

Född 1765-01-10.
Död 1843-03-01 i Paris, Frankrike.
Tillbringade mycket tid under sin uppväxt på drottning Lovisa Ulrikas hov på Svartsjö och Fredrikshov då hans far tjänstgjorde hos änkedrottningen.Liksom sina båda föräldrar såg även Adolf Ludvig bra ut. Skrevs in utan lön som fänrik vid Livgardet år 1777. Han lär redan då ha skolats i två år vid militärakademin i Berlin.Som 17-årig tog den franskvänliga Adolf fransk tjänst vid det kungliga regementet i Hessen-Darmstadt. Under sin tid i fransk tjänst fick han år 1778 resa till Nordamerika. Han följde med en eskader som bistod amerikanarna i det amerikanska frihetskriget mot engelsmännen. Efter denna resa kom han tillbaka till Paris där han stannade ett par år.Efter faderns död 1783 flyttade han år 1784 tillbaka till Stockholm. Han blev nu löjtnant vid Livgardet.

Adolf Ludvig var kär i den söta Charlotta Elenora De Geer på Leufsta. Hon var sjutton är när han anhöll om hennes hand. Hon var lika förtjust i honom och fadern, friherre Carl De Geer tyckte att Adolf var ett lämpligt parti. Fadern tyckte dock att hon var för ung och bad honom vänta tills hon fyllt 20. På hennes tjugo-årsdag sände han iväg sitt friarbrev. Men Gustav III hade då blandat sig i hennes framtid och använt sitt kungliga inflytande och föreslagit fadern att hon skulle gifta sig med kungens favorit, Hans Henrik von Essen. Detta hade med all sannolikhet att göra med Gustav III:s disbyt med Adolfs föräldrar som nu slog tillbaka på sonen.
Adolf som var tempramentsfull och förbittrad, nu 23 år gammal, utmanade sin 10 år äldre rival på duell. von Essen skadades svårt i duellen men överlevde och gifte sig med Charlotta Elenora den 5 mars 1788.Adolf som snabbt steg i graderna var nu stabskapten och väntade på en berfordran. Med kungens inblandning boeordrades han nu istället till Vaxholms fästning. Detta var i samband med svensk-ryska kriget och var en skymfning av honom. I vredesmod begärde han avsked från krigsmakten 1789. Han blev nu som sin fader oppositionspolitiker och agerade högt och häftigt mot kungen.
Han umgicks flitigt med den gifta Louise Hierta. Hon begärde skilsmässa från sin man. Vintern 1792 var Louise ständigt vid Adolfs sida.Hon lär ha varit vid hans sida under planerandet av kungamordet på Gustav III med Anckarström, Horn och Pechlin mfl. Hon följde också med på operan mordkvällen den 16 mars 1792. Under Adolfs tid i häktet på Riddarholmen besökte hon honom ofta och våndades över dödsdomen mot honom. Det är klarlagt att det var Anckarström som sköt konungen men vissa tvivel råder om det inte var Adolf som avlossade skottet. Kungen menade att attentatsmannen var lång medan Anckarström var kortväxt. Adolf var däremot lång.
Dödsdomen mot honom föll den 24 maj 1792 men omvandlades till livstids förvisning. Han fråndömdes även sitt adelskap. Modern och överste Gustaf Maclean fanns hela tiden där till stöd för honom.Han släpptes ur sitt fängelse den 16 augusti 1672 och begav sig omedelbart utomlands. Louise lämnades dock kvar. Som landsförvisad kunde han ej komma tillbaka till Sverige och han bad inte heller att hon skulle komma efter honom till utlandet. Louise var nu ensam med mycket knappa ekonomiska resurser. Louise gifte dock om sig senare .Med på resan utomlands var även modern och Gustaf Maclean.Utomlands bytte Adolf sitt namn till Adolphe de Leuven. 1792 kommer trion till Paris.
Utomlands är han älskare till Madame de Staël som var gift med Sveriges ambassadör i Frankrike. Han hade också en romans med den danska grevinnan Sophie Schulin.1795 köpte Gustaf Maclean, son var på väg att gifta sig med Adolfs moder, godset Aldershville i Danmark åt Adolf. 1798 överlåter han dock egendomen till sin styvfar.

Efter giftermålet med Adèle Billard d'Aubigny bosätter sig Adolf med hustru i Paris. Adlof hade erhållit pengar från sin moder och köpte flera egendomar i Frankrike.År 1809 fick han tillstånd att besöka sin mor i på godset Ström i Bohuslän, Sverige under fyra veckor. Hon var då änka för andra gången. Gustaf Macclean hade dött 1804.
Mot slutet av 1815 måste han efter Napoleons fall lämna Paris och bosatte sig då i Bryssel. Han ekonomi försämrades och han försörjde sig som journalist. År 1820 utvisas han från Belgien och flyttar tillbaka till Frankrike.